Den absurda fyrverkeridebatten visar det svenska problemet

Jag har ägnat mer än halva mitt hittillsvarande liv åt att ropa högt från hustaken att den kurs som västerlandet är på kommer att leda till allsköns eländen, och till sist vår civilisations undergång. Sannspådd har jag blivit fler gånger än jag önskat. En definition av galenskap ska vara att man upprepar en likadan handling men på riktigt förväntar sig ett annat resultat än det som dittills blivit. Kanske är det så, eller så är det ett uttryck för en mindre utvecklad hjärna helt enkelt. Jag tänker på små barn som gott och väl kan göra just detta medan föräldrarna ler och sedan visar barnet hur man ska göra för att få det önskade resultatet. Barn lyssnar, lär och utvecklas; det gör inte etablissemangets minioner.

Bara behandling av symptom

Att jag har rätt – otvetydigt rätt – går inte att ifrågasätta utan att för den skull diskvalificera sig själv intellektuellt. Och det sker, kan tilläggas. Exemplen är många så låt mig bara skrapa på ytan. Efter att man i en liten stad i Tyskland fått tillökning av ett antal ”flyktingar” blev det som så att flickor och kvinnor utsattes för trakasserier (företrädesvis av sexuell art). Till sist uppmanade stadens borgmästare och polis det utsatta könet att bära sneakers för att lättare kunna springa iväg. Därtill uppmanades de att välja andra vägar än den som gick förbi själva flyktingförläggningen.

Kanske var tanken att det täcka könet kunde hålla sig undan tills ”flyktingarna” gått några kurser som lärde dem vad som var rätt och fel i landet de kommit till. I Norge, närmare bestämt i Stavanger, startade Hero Norge en kurs för ”flyktingar” som gick ut på att lära dem att det inte är okej att förgripa sig på kvinnor (inte ens som de klär sig som ”horor”). Dylika kurser och uppmaningar från lärare och rektorer om att flickor inte ska klä sig för utmanande är vardagsmat idag.

Etablissemangets minioner är tyvärr inte bara galna eller underutvecklade till den grad att de inte förstår att de inte kan upprepa samma agerande utan att få samma resultat. De förstår nämligen orsak och samband mellan agerandet och resultatet, men gör krumbukter för att inte behöva ta ansvaret för hur vi kommer tillrätta med det. Däri ligger det groteska.

Hur kan man uppmana kvinnor är inte klä sig för utmanande, bära sneakers och välja andra vägar hellre än att säga att orsakerna till förbrytelserna per omgående skall interneras och deporteras? Detta är tiotusenkronorsfrågan som hittills ingen lyckas svara på. Hur kan man starta en kurs som går ut på att lära vuxna att det inte är okej att tvinga sig på en kvinna bara för att hon har kort kjol? Det är ofattbart, men det är precis så det är.

Det man säger är att vi ska ändra och anpassa oss för att slippa lida konsekvenserna – konsekvenser de vet om – av den politik som de för eller underbygger.

Sedan nyår har detta åter igen blivit tydligt. I somliga stadsdelar runt om i vårt avlånga land, som är ökända eftersom de inte är svenska, blev nyårsfirandet något helt annat än det brukar vara. Företrädesvis var det ickesvenska ungdomar som avfyrade raketer mot lägenheter och förbipasserande (samt varandra) och på en del platser riktade man fyrverkerierna mot blåljuspersonal.

Så kan vi ju inte ha det, mässades det samstämmigt, och jag håller med. Men lösningarna variera. Från minionerna kommer ropen om att förbjuda den fria användningen av fyrverkerier och pyroteknik. Det ska bara vara stat, kommun och speciella klubbar som ska få hålla på med dylikt.

Fler och nya lagar

Mig veterligen är det redan förbjudet att skjuta fyrverkerier på såväl poliser som civilister. Därtill är det förbjudet att våldta (vilket jag aldrig behövde gå en kurs för att förstå). Men trots att det är förbjudet, så sker det – och av allt att döma sker det allt oftare och mer frekvent idag.

Lösningen som minionerna försöker sälja in är att å ena sidan förbjuda ännu mer samt å andra sidan få oss att anpassa oss till konsekvenserna av deras onda politik. Vare sig eller är acceptabelt. Varför ska inte jag få ta med mig hustrun och barnen ut under nyårsnatten och skjuta iväg några raketer upp i luften? Jag och hundratusentals andra skötsamma svenskar? Vi ska förbjudas göra det för att några utlänningar på Möllan i Malmö beter sig som de gjorde. Att någon ens har mage att föreslå detta visar hur långt det har gått. En gång i tiden var det så att det var de skötsamma och full normala människorna som både var och satte normen; idag är det precis tvärt om. Och det kommer bara att bli värre.

Så länge man inte tar itu med själva grundproblemen så kommer de inte att lösas. Och det är inte särskilt svårt. Jag ska faktiskt, i teorin, lösa dem här och nu:

• Sluta klema bort barn och unga, kräv att de uppfostras med fast hand.
• Återbörda auktoriteten till lärare och ge dem mandat att säga ifrån.
• Lär barn och unga att de är en del av något större än dem själva – ett folk med ett arv att vårda.
• Se till så att konsekvenserna är kännbara för den som tar sig friheter på andras bekostnad.

Ovanstående är generella riktlinjer som ett samhälle måste ha. Men jag är inte så naiv att jag tror att detta skulle lösa de problem vi har idag, av det enkla skälet att ett mångkulturellt och mångetniskt samhälle aldrig kan bli stabilt eller tryggt. Därför måste något mer till i detta nu. Vi måste ta itu med grundproblemet. Följande måste därför genomföras:

• Stäng gränserna.
• Internera alla ”flyktingar”.
• Deportera alla som inte har asylskäl.
• Deportera utlänningar som begår brott i Sverige.
• Påbörja en långsiktig återflyttning av utomeuropéer från Sverige.

Skulle dessa åtgärder sättas in omedelbart så skulle vi vara på god väg att ordna upp vårt samhälle samt lägga en stabil grund för Sveriges framtid. Detta är mitt program. Nu måste vi bara göra det till realpolitik.