Trumps installationstal ger hopp om en bättre tid

Jag har inte tidigare bekymrat mig om någon amerikansk presidents installation. Från George Bush (d.ä.), Clinton, Bush (d.y.) och Obama har man vetat vad man skulle få – representanter för den nya världsordningen i en eller annan skrud. De som trodde på en förändring med Obama är samma personer som inte förstår hur världen är beskaffad, eftersom han var precis lika mycket i händerna på globalisterna som sina föregångare. Det är också samma personer som över huvud taget inte begriper hur Donald Trump kunde bli president.

Med Donald Trump bryts trenden av presidenter som tjänat de intressen som burit fram dem till ämbetet, så eftersom han snarast står sig själv närmast och inte har någon skuld att betala till den osynliga handen. Trump gick emot strömmen, hoppade över ”eliterna” och massmedian och talade direkt till folket. Hur kom han på den idén? Antagligen eftersom att han inte var politiker från början. Han har levt ett helt liv med att göra som han vill och han fortsatte med det. Donald Trump har också, till skillnad från politikerkastet, haft mycket att göra med ”vanligt folk”. Han har rest kors och tvärs för att se till sitt affärsimperium och på dessa resor år efter år har han fått ett perspektiv som politikerna generellt ignorera. Men jag tror också att Trump i grund och botten är en hygglig karl som tycker att USA och det amerikanska folket förtjänar bättre. Faktum är att han skulle kunna ha fortsatt vara Donald Trump, affärsmannen. Han hade kunnat dra sig tillbaka (han är ju 70 år gammal) och tillbringat sin ålders höst med hustrun Melanie och njutit av livet. Det gjorde han inte, han blev istället USA:s 45:e president. Detta i sig hade varit värt att titta på installationen för. Mer intressant var det ju eftersom att Trump representerar något helt nytt – eller kanske nygammalt. Han representerar den amerikanska populismen (vilket somliga kallar amerikansk fascism) och en idé som vi kan spåra tillbaka till USA:s födelse.

Denna koppling blev tydligt när Trump höll sitt installationstal och han talade om att sätta USA främst, alltid. Kort därefter förklarade han vidare att hans administration kommer att söka vänskap med världen, samt att han erkände andra länders rätt att sätta sina egna intressen främst och att USA inte har för avsikt att påtvinga andra sitt sätt att leva. Fantastiska ord och om han följer dem så är den nya världsordningen bruten och USA intar sin rättmätiga plats på jorden, så som den var tänkt av grundlagsfäderna. Jag vet inte om det är okunnighet som gör att ”experter” och politiska kommentatorer alla har missat att Donald Trumps tal och särskilt det jag ovan tar upp, är ett eko från USA:s första president George Washington. I sitt avskedstal till kongressen och folket gav han råd till de ledare som skulle följa honom. Hans råd var att nationen skulle vara ärliga i affärer med andra nationer men utöver det aldrig lägga sig i deras inre angelägenheter. Så här sade Washington 1796:

”The great rule of conduct for us in regard to foreign nations is in extending our commercial relations, to have with them as little political connection as possible. So far as we have already formed engagements, let them be fulfilled with perfect good faith. Here let us stop.”

Det är dessa ord, denna syn på omvärlden, som Trump förmedlade i sitt tal. Om han svarar upp till detta under åren som kommer så är det en helt ny värld som danas.

Donald Trumps vilja att sätta USA främst i allt var det som stack i ögonen på de svenska reportrarna och förståsigpåarna som befolkade Sveriges televisions bevakning av Donald Trumps installation. Själva idén om att en president sätter sitt land och sitt folk före alla andra verkar vara något det inte kan förlika sig med. Hur kan det vara så? För mig är det självklart och det är också det vi nationella alltid kämpat för – att våra ledare, våra företag, ja, att vi alla ska sätta oss själva som folk och vårt land i första rummet.

Jag hörde någon reporter fråga, ”hur känner sig Theresa May nu efter vad Trump sa?”. När blev det USA:s presidents uppgift att främst bekymra sig om hur andra premiärministrar eller presidenter ”känner” sig? Här avslöjas verkligen globalisternas agenda och varför de hatar Trump. Han har skitit i det blå skåpet. Konsensus har varit under många år att världsledarna ser om varandra och de bankirer och köpmän som donerat till dem. Vi andra har bara varit brickor i deras spel. Henry Kissinger, en av denna världsordnings företrädare, uttryckte denna syn (applicerad på soldater) då han sa att ”militärer är bara korkade djur som skall användas som brickor i utrikespolitiken”. Det är så de ser på oss, politikerkastet och deras lojala.

Något annat som etablissemangets trogna retat upp sig på och som de fortsätter att kommunicera (vilket i sig är underligt) är hur Trump vänder sig till folket direkt och därmed ignorerar etablissemanget. Han gjorde det under installationen då han fördömde ”eliterna” (i närvaro av nämnda eliter) och han har gjort det upprepade gånger då han struntat i de etablerade nyhetsmedierna. Längst hittills gick den svenska terroristforskaren Magnus Ranstorp som twittrade:

”Utstuderad strategi av @POTUS. Kommer inte ge ’normala’ presskonferenser utan tala direkt till folket. Livsfarligt”

Livsfarligt alltså, att presidenten talar till sitt folk och till dem som valt honom; livsfarligt att han inte låter allt passera genom en media som befolkas av agendajournalister? Hur kommer man fram till detta, undrar jag? Vad är det för folkförakt som präglar dessa människor? En kommentar från SVT:s sändning från Washington, som verkligen visar hur skrämmande deras inställning är, var när någon av de sörjande, minns inte vem, menade att Trumps tal om att ge makten tillbaka till folket lika gärna kunnat hållas av en diktator.

När ledaren går förbi ”eliterna” och vänder sig till sitt folk så rasar världen för somliga.

Vi hörde liknande efter Brexit. Vi hörde hur folket var problemet när Johan Anderberg i Expressen skrev:

”Men varför skulle det vara elitistiskt att hävda att väljarkåren ibland har fel? Hela vårt demokratiska system bygger trots allt på vetskapen om att folket inte kan betros med vad som helst.”

Också PM Nilsson stämde då in i kören då på Dagens Industri skrev:

”Den centrala frågan nu bör inte vara hur folket ska få mer makt i EU utan hur EU, i likhet med medlemsländerna, ska skyddas från plötslig folkmakt.”

Konstigt nog var ingen lika upprörd när man i Österrike inte röstade på FPÖ:s kandidat. Då var tydligen folkets röst värt något.

Nu återstår det att se om Donald Trump kommer att leva upp till de löften som utlovats. Om han gör det så väntar oss en ny tid av säkerhet i vår värld. När världens enda supermakt leds av en person som säger att de inte tänker lägga sig i andra länders politik; som vill ha goda kontakter med andra stater och som sätter sin egen befolkning främst, så är det gott. Det finns dock alltid faror som hotar.

Farorna kanske inte är svensk media eller tyckare som räds folket. Snarare är farorna sådana som George Soros och hans gelikar som lurar i skuggorna. De kan inte tillåta att Trumps politik får fäste, eftersom det innebär att deras makt slås i spillror. Tidigare, när statsmän utmanat dem har det slutat med att krig hetsats fram. Vi vet ännu inte hur denna dolda hand kommer att svara, men vi kan vara säkra på att svar kommer. Låt oss därför hålla våra huvuden kalla under den tid som nu kommer och inte rusa åstad åt något håll.