Nyheten för dagen, som Ekot lämpligt valde att publicera klockan tre på natten, är att det i all tysthet och utan vare sig pompa eller ståt har lämnats in en ansökan om en ny partiregistrering till Valmyndigheten. Partinamnet man vill registrera är ”Alternativ för Sverige” (AFS) och bakom denna ansökan står två unga herrar vid namn Gustav Kasselstrand och William Hahne. Härom lördagen skall det också har bjudits in till mingelkväll på Östermalm. Värdar var förutom herrarna ovan också Adam Berg och Jessica Ohlson – namn som starkt förknippas med SDU (det riktiga SDU, alltså). Enligt Ekot samlades ett 80-tal personer och det nya partiet skall där ha presenterats. Efter många om och men lyckades till sist också Ekot få en kommentar från Kasselstrand – en kommentar som i mitt tycke bådar mycket gott för framtiden – på frågan om Alternativ för Sverige skall ställa upp i valet 2018:
”Jag kan vare sig bekräfta eller dementera, och även om jag kunde bekräfta skulle jag dementera, så jag bekräftar att jag dementerar.”
Låt oss hoppas att Kasselstrand med partiföreträdare också framledes hanterar pressen med dylikt charmigt förakt.
Vad kan vi hoppas på?
Vad finns det då att säga om Alternativ för Sverige? Inte mycket alls i dagsläget. Vi vet att Kasselstrand och Hahne har huvudena på skaft samt att de åtnjuter såväl förtroende som respekt hos många – som med rätta – blivit besvikna på Sverigedemokraternas vandring åt vänster och osunda internkultur. Rent politiskt är det mer vanskligt men läser man Sverigedemokratisk ungdoms program så får man kanske en idé om vad som väntar. Det är Sverigedemokraterna, men mer som SD var förr – och ett är säkert, rent politiskt var SD bättre förr. Men det återstår att se och bedöma Alternativ för Sveriges politik, när det väl finns någon presenterad.
Vad hoppas då jag på? Först och främst är jag väl medveten om att AFS inte kommer att uppfylla alla mina förhoppningar och därtill är jag säker på att de inte kommer prioritera frågor så som jag tycker att de borde prioriteras. Jag är också ganska säker på att de kommer uttrycka sig som partier och politiker gör vilket kommer lämna mycket öppet för tolkning och bedömning. En realistisk förutsägelse är att AFS kommer att hämta inspiration från den populism som sveper över västvärlden och som krönts av Donald Trump seger i det amerikanska presidentvalet; en förhoppning är att man gräver litet mer där man står och ser vad man kan finna hos såväl unghögern av fordom som Per Engdahls nysvenska ideologi. Vi kan också antaga att AFS kommer att placera sig till höger om Sverigedemokraterna i värdefrågor, frågan är bara hur långt? Personligen hoppas jag att man tar striden mot den fria aborten; att man deklarerar äktenskapet och kärnfamiljen som samhällets grund samt att man står upp för hemskolning som fullgott alternativ till kommunal skolförvaring. Jag hoppas att man förskjuter svensk politisk diskussion åt rätt håll.
Flykting-, invandring- och migrationspolitiken förutsätter jag att de kommer ha ordning på och leverera bättre än både SD och M. Allt annat är faktiskt otänkbart. Sedan återstår det att se om de har mod nog att åter lyfta frågan om repatriering samt sådant som jag efterlyst: internering och deportering. En annan käpphäst är ju SD:s ”öppna svenskhet”, det skall bli intressant att se hur AFS hanterar detta. Sanningen är ju den att själva idén om ”öppen svenskhet” är kontrafaktisk och jag kan inte annat än tro att herrarna Kasselstrand, Hahne, Berg och damen Ohlson begriper detta.
Hur kommer det gå?
Det finns alltid bättre eller sämre tillfällen att lansera ett parti. Nu är det gjort, i alla fall ofrivilligt, vilket i sammanhanget spelar mindre roll. Förvisso, i denna tid vi lever skulle det hela kunna vara en avancerad trollning, men jag utgår från att så inte är fallet. Vad gäller tidpunkten har de ansvariga sina skäl och det är lätt att sitta på läktaren och säga att man borde gjort si, eller så – att man själv inte gjorde ett smack glömmer man gärna bort då. Det är mer intressant hur man går vidare när man väl lanserat partiet på bred front (vi ska som sagt komma ihåg att något parti inte finns ännu; ingen webbsida, inget program… ingenting).
Rent generellt tror jag att det finns utrymme för ett parti som utmanar Sverigedemokraterna. Det är faktiskt önskvärt. Att man ska kunna hota Sverigedemokraterna tror jag inte är möjligt, inte inom en överskådlig framtid. Tyvärr passar SD som handen i handsken för väldigt många svenskar. Därför ser jag två funktioner det nya alternativet kan fylla: dels hoppas jag att de för fram en äktsvensk nationell ideologi i någon mån, samt att de vaktar på SD så att deras vänstervandring stannar upp eller bromsas in. SD har varit ohotat som det ”nationella” alternativet, med AFS kommer det inte längre att vara så och det är positivt.
Faktum är att också Åkesson, Karlsson och Jomshof kan komma att tjäna på detta. Om ett parti nu dyker upp som utmålas (och är) mer ”extremt” än SD så kan de innebära att Sverigedemokraterna framstår som ett alternativ för många som tidigare inte velat identifiera sig med ett ”ytterlighetsparti”. Steget från S eller KD kommer inte bli lika stort. Samtidigt kommer många som tröttnat på Sverigedemokraterna och kanske helt och hållet avstått från partitänk nu få en nytändning.
Så länge man tar ut någon seger i förskott eller inbillar sig att partiet kommer att skjuta iväg som en raket tror jag att man har alla förutsättningar för att skapa någonting hållbart och som på sikt kan få stor betydelse. Det är och förblir ett marathon som vi är inbegripna i, inte en sprint. Icke förty kan det också gå snabbt och saker kan ske som är omöjliga att förutsäga och det är inte omöjligt att man (om man ställer upp i valet 2018) får rejäla framgångar. Allt beror på om tiden är mogen eller inte, samt hur väl man spelat de kort man har på handen.
Armlängds avstånd är en god idé
Låt mig vara frank; alla uteslutningar som SD gjort genom åren har inte varit felaktiga eller ett utslag av korruption eller maktfullkomlighet. Många gånger är det kufar, rättshaverister och knepigt folk som åkt ut. Kanske har man använt svepskäl vid uteslutningen, men den har alltjämt varit korrekt. Efter 25 år i oppositionen vet jag vad man kan stöta på och att det kan sluta i katastrof om man inte aktar sig. Alltså bör också AFS vara försiktiga för det man inte vill ha in i partiet är personer som ser en chans att göra upp med Sverigedemokraterna. Partiet ska verka konstruktivt och dess blotta existens skall vila på behovet av ett politiskt alternativ till SD; inte revanschism!
Man bör också hålla en respektfull armslängd till den ”gamla” rörelsen. Det spännande med Kasselstrand och Hahne med flera är ju att de inte kommer från den gamla rörelsen – från min rörelse – så att säga. Skall man ägna sig partipolitik med ambitionen att få ett större genomslag tror jag det är positivt. Kort sagt, jag förväntar mig inte att bli inbjuden till partiets officiell lansering.
Det är också fullt förståeligt om Alternativ för Sverige inte ser det som sitt viktigaste mål att tråla medlemmar bland 40-åriga farbröder som än idag (och tills de dör) vägrar att ta avstånd från tidigare engagemang med prägel från 1930-talets Tyskland eller Italien, men jag förväntar mig att undertecknad inte får dörren i ansiktet om jag i framtiden får för mig att visa god vilja och ansöka om medlemsskap.
I grund och botten förväntar jag mig att Kasselstrand och Hahne beter sig som de hyggliga och hederliga människor jag tror att de är. Jag förväntar mig att de inte kommer avböja en eventuell framtida intervju av Tidningen Svegot av rädsla för att betraktas som ”skyldiga genom samröre”, samtidigt som de sätter sig ned med Aftonbladet eller public service. Jag begär inte att de ska göra reklam för mina böcker, men jag förväntar mig att de inte kommer att utesluta medlemmar som läser dem och tycker att de är bra. Faktum är att jag bara förväntar mig att de skall följa den nordiska idén som så väl formuleras i Eddan: gör rätt och räds intet! Och kanske, om de är kloka, lyssnar de också på vad gamla rävar som undertecknad har att säga i olika frågor…
Med allt detta sagt återstår det bara att se vad som sker härnäst. Att jag kommer återkomma i ämnet kan tagas för givet.