En artikel med över ett år på nacken fångade mitt intresse medan jag avsökte internet. ”Här har jag något som bekräftar det jag alltid vetat,” mumlade jag tyst och började läsa. Missförstå mig inte nu, det är inte så att jag alltid söker bekräftelse för mina egna uppfattningar utan snarare tvärt om, jag vill se om någon kan slå mig på fingrarna och övertyga mig om att motsatsen egentligen är den rätta. Tänk hur skönt det skulle vara… man kunde då med gott samvete bli som alla andra jon därute och aldrig mer känna den där bördan på axlarna.
Men så har inte skett hittills och då har jag i alla fall försökt i 25 år.
Nåja, över till artikeln jag fann som handlade om en studie genomförd av amerikanska och brittiska forskare under 2015. Det man kom fram till var att om hjärnan utsattes för en kraftig magnetisk puls så kunde man få personen, som nämnda hjärna tillhörde, att ändra åsikt (tillfälligtvis i alla fall) om olika saker.
Till exempel lyckades man med att få försökspersoner att bli mer sympatiskt inställda till invandrare från främmande länder samt få dem att misstro koncept som Gud och himmelen. Alltså, genom att utifrån påverka hur hjärnan naturligt fungerar fick man objekten för försöket att närma sig den moderna diskursen som vi kan kalla för politisk korrekthet.
Intressant, eller hur?
Vidare är det värt att notera att forskarna, för att få personer mer positiva till invandrare, påverkade den del av hjärnan som upptäcker och svarar på hot. Således står det klart att invandring (mångkultur etc.) av oss människor naturligt identifieras som ett hot.
Ännu mer intressant, eller vad tänker du?
Naturen har byggt in en ”fiendskap” mellan olika folk och raser eftersom detta är en garant för att de olika folken och raserna skall överleva och fortsätta på vägen mot sin egen potentials mål och – i någon metafysisk betydelse – mening. Det är av naturen ordinerat så att vi misstror och är på vår vakt mot främlingar – och ju mer främmande de är, desto mer på vår vakt blir vi.
Detta är naturligt och en instinkt given oss för vår egen skull; för vår släkt och vår sorts överlevnad.
Forskarstudien visar att det krävs påverkan utifrån för att sätta dessa naturliga instinkter ur spel eftersom det inte låter sig göras av sig självt. Under årtionden har makten (i brist på bättre samlingsbegrepp) gjort vad den kan för att förmå den västerländska vita människan att ge upp sig själva, sin framtid, sina länder och så vidare till förmån för främlingar. Men trots alla år av propaganda, ”utbildning”, hot och skrämsel så blir man inte av med ”rasismen” – det är alltid några tappra själar som håller liv i denna natur- och (därmed) gudagivna gåva. Till råga på allt lyckas de också vinna nya själar till sin sak.
Här blir det tydligt att den politiskt korrekta diskursen och deras krig mot verkligheten har fel. I grunden fel, och att vi traditionella nationella har rätt. Detta går inte att slingra sig undan utan det som återstår är att diskvalificera verkligheten och finna sätt att kringgå den.
Idag är verkligheten, den verklighet som människan varit överens om i tusentals år; där män och kvinnor finns och bara män och kvinnor (inte någon annan ”könsidentitet”), där raser finns och är olika varandra, där familjen inte har flera definitioner eller där det idealistiska, inte det materiella, har central roll – idag är detta under attack och därvidlag är verkligheten under attack.
Den gallimatias som maktens taltrattar söker marinera oss i är fel… historiskt, biologiskt, andligt och på alla andra sätt. Därtill utgör de en parentes under den samlade mänskliga existensens tid på vår jord.
Detta borde ge oss alla hopp.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: vi har den mäktigaste allierade som tar rygg på oss – den naturliga ordningen. Vi har rätt och de har fel! Att knäcka ryggen på oss går om man tar i tillräckligt hårt, men en holmgång med verkligheten kan bara sluta på ett sätt. Förlust varje gång, även om det går att hålla ut ett tag. Och det är just vad våra motståndare gör i detta nu, de håller ut och använder människans genialitet och innovationsförmåga för att klara av det. Men det kommer inte att hålla i längden.
Med det inte sagt att just vi, vår sort, kommer att komma helskinnade ur det hela. Här kommer det egna ansvaret in. Vi kan inte vänta på att Messias skall komma och rädda oss utan det ansvaret ligger på oss själva. Insikten om att våra motståndare kommer förlora får inte översättas till att vi kommer stå med segerkransen. Det är långt ifrån säkert.
Vi behöver egentligen inte kämpa för att ta hem matchen mot våra motståndare, utgången av deras krig mot verkligheten är huggen i sten och de kommer att förlora. Det vi har att se till är att vi står kvar när deras värld kraschar. Därtill måste vi också försvara oss mot konsekvenserna av deras angrepp mot verkligheten som vi ser drabba våra folk i Europa och hela den vita världen.
Det är vår främsta uppgift idag och framöver.