Är automatisering verkligen ett hot?

På allt fler håll höjs det röster som varnar för en framtida ohållbar ekonomisk arbetsmarknadssituation där teknologiska framsteg inom automation kommer att skapa en stor permanent grupp arbetslösa genom att ersätta deras enklare jobb med robotteknik, är denna oro berättigad eller kan det potentiella problemet lösas utan att behöva reformera hela det ekonomiska systemet, jag tror på det sistnämnda.

Att det existerar aktörer som exploaterar människors rädsla för att ge sig själva mandat att förändra samhället i riktningen de själva vill överraskar ingen, därför började jag titta på vilka bakomliggande motiv som kan ligga till grund för marknadsföringen mot automatisering. Anledningen till att jag är skeptisk till själva motivet är för att det påminner väldigt mycket om hur klimatfrågan framställdes i början av 2000-talet där klimatalarmisterna med Al Gore i spetsen hysteriskt talade om att en fjärdedel av jordens nuvarande yta skulle ligga under vatten 2020; för att sedan när propagandan fått influera folklagren kapitalisera på rädslan och genomdriva övernationella klimatregleringar och koldioxidskatter utan protester. Snarlika argument används i debatten om automatisering, i många fall av samma personer som nu istället varnar oss om att det där med vattennivåerna kanske var lite fel; men om vi inte gör någonting åt robotarna nu kommer en fjärdedel av jobben vara försvunna år 2030! Till och med Al Gore själv lyfter nu varningens finger och talar om faran med ”robotsourcing”.

Motiven för alarmismen varierar från grupp till grupp, med en googlesökning ser jag att Annie Lööf (C) är ytterst oroad inför utvecklingen mot en mer automatiserad industri, hennes lösning: sänk lönerna, avskaffa arbetsmarknadslagar och inför mer flexibel arbetstid. Fackföreningarna är även de synnerligen oroade över samma utveckling, deras lösning: mer makt till facken, och de bör kunna vidta större stridsåtgärder. Ett mindre kommunistparti är också de uppjagade av fruktan inför robotarna, deras lösning: socialisera samhället genom införandet av en medborgarlön och sex timmars arbetsdag för arbetare.

Nej, det är smärtsamt tydligt att en massa olika intressegrupper försöker profitera på rädslan inför en framtid med en osäker arbetsmarknad, för att gynna deras egna agendor.

Till sakfrågan

Arbetseffektivisering genom teknologiska framsteg pågår och har pågått under hela mänsklighetens historia, effektiviseringar är inte negativa, det handlar helt enkelt om hur optimalt resurser används, vanligtvis handlar det om att tidseffektiviteten ökar tillsammans med kostnadseffektiviteten, vilket resulterar i att det blir tid och pengar över till annat.

Det går inte att se på ekonomi som ett nollsummespel där varje arbetstillfälle som försvinner aldrig ersätts, eller att arbetstillfällena som bortrationaliseras över tid alltid innebär en nettoförlust av arbetstillfällen i det långa loppet. Historien påvisar något annat. Under 1800-talets Sverige försörjde sig ungefär 80 procent av svenskarna sig på jordbruk, de arbetade som bönder. Men i och med den revolutionära effektivisering som skapades genom automatisering och mekanisering av jordbruket, där det introducerades nya maskiner som möjliggjorde att en person kunde utföra samma arbete, och vara lika effektiv som hundra personer tidigare hade varit så behövdes det inte längre lika många svenska bönder.

Redan under 1900-talets tidiga hälft var bondebefolkningen nere på runt 40 procent, alltså en halvering av jobbtillfällen inom den viktigaste arbetsbranschen för svenskarna, och ännu senare fram mot 1980-talet var siffrorna på sysselsatta inom jordbruket nere på omkring fem procent. Betyder det att det går omkring tiotusentals arbetslösa lantbrukare och svenska bönder som är desperata efter jobb? Nej det betyder att automatiseringen inom jordbruksindustrin frigjorde en massa människor och arbetskraft från landsbygden som kunde fylla andra funktioner när arbetskraften behövdes på andra håll, exempelvis inom industrin för att bygga och underhålla jordbruksmaskiner.

Ett kontraargument som ibland läggs fram gällande arbetskraftsallokeringen från jordbruk till industri är att det idag inte finns någon motsvarighet där en stor del av folket med lätthet kan byta till en ny bransch, det stämmer att det inte finns ett lika lätt val idag att välja mellan gården eller fabriken, men om vi använder den svenska fabriksindustrin som exempel så påminner även den om att någon massarbetslöshet inte inträffat fast industrin decimerats de senaste decennierna.

Under den svenska industrins guldålder som existerade under 1950- 1960- och 1970-talet, med stora varvsindustrier med tiotusentals anställda så finns idag 2017 nästan inga av dessa arbetstillfällen kvar, på den tiden var arbetslösheten (och vi inte räknar med tillfälliga oljekriser och lågkonjunkturer) runt två till tre procent. Idag har vi en högre arbetslöshet som dock i stort kan härledas till den stora invandrarbefolkningen i landet, men om vi utgår från den etniskt svenska befolkningen som av SCB räknas som ”infödda svenskar” så är den faktiska arbetslösheten fyra procent. Så det post-agrara, och post-industriella Sverige som ”förlorat” nästan alla jordbruksjobb och industrijobb har ändå ingen stor arbetslöshet.

Hade teorin om att robotar och automatisering tar våra jobb stämt, så hade vi haft oräkneligt många exempel på det, så som arméer av arbetslösa telefonister som inte längre behöver sitta och manuellt växla fram abonnenterna, drivor av arbetslösa hästkuskar när bilen kom eller jobblösa dikesgrävare när grävmaskinen uppfanns.

Ludditerna i 1800-talets England

Oron för snabba teknologiska framsteg och hur de kommer påverka jobben är inget nytt. Under den industriella revolutionen i England kunde arbetarna se hur en maskin kunde ersätta flera människors arbete samtidigt som den utförde jobbet på kortare tid. Detta ökade rädslan för maskinernas utveckling och på sikt att det inte skulle finnas några jobb kvar år människorna. En grupp valde att göra något åt saken, de kallades Ludditerna (engelska: The Luddites).

Ludditernas största rädsla var vävstolen och mekaniska symaskiner — och för att säkra jobben inför framtiden så bröt de sig in på arbetsplatser under nätterna och slog sönder maskinerna. I det långa loppet visade det sig att deras metoder inte var särskilt effektiva, utan den ökade produktiviteten och kostnadsminskningarna inom textilbranschen på grund av automatiseringen gjorde att kapitalisterna kunde sänka priserna på textilprodukterna vilket i sig bidrog till ökad efterfråga på dem; vilket gjorde att fler jobb än innan skapades.

En person som hyllade ludditerna var rabbinsonen och kommunismens fader Karl Marx, som i sitt magnum opus Das Kapital (första volymen) positivt omnämner ludditerna men noterade att arbetarna behövde mer tid och erfarenhet innan de kunde lära sig att angripa exploateringsformen (privat ägande) och inte de materiella produktionsmedlen (maskinerna), han skriver: ”Som maskin blir arbetsmedlet omedelbart en konkurrent till arbetaren själv.” Marx som helt saknade grundläggande förståelse av mänskligt handlande och därmed ekonomi förstod heller inte fördelen med en innovativ marknad där människan helt naturlig kommer på nya sätt och idéer för att lösa problem, historien har visat att ett samhälle alltid blir rikare och ser en välståndsökning när effektiviseringar inom ekonomin sker som frigör resurser som sedermera investeras och skapar jobb på andra ställen där de behövs bättre.

Artificiell intelligens och hyperintelligenta robotar

Men vad händer i framtiden om vi skulle se en ny hyperintelligent robot då? Låt oss leka med tanken att det imorgon utvecklas en AI-robot i paritet med de som beskrivs av sci-fi författaren Isaac Asimov i sin bok Jag, robot. En smart allt-i-allo humanoid robot som kan ta över jobb som städare, taxichaufförer, bussförare och pizzabagare, hur skulle ett sådant svenskt samhälle se ut, vad skulle svenskarna jobba med? Svaret på den frågan är exakt det vi jobbar med idag, den enda skillnaden från den domedagsprofetian och verkligheten är att i vår verklighet så har invandrarna de jobben, men precis som med jordbrukarna så ser vi inte några stora klungor av arbetslösa svenska taxichaufförer och städare ändlöst vandrandes på våra gator och torg. Nej, svenskarna har andra jobb, precis som svenskarna skulle ha andra jobb även i en robot-dystopisk framtid (vilket också är orimligt osannolik)

Framtida effektiviseringar, robotiseringar och automatiseringar är ingenting vi behöver frukta.