Att AKB är förbannad är tydligt på presskonferensen. Moderaterna ägnar sig internt åt ett ”självskadebeteende” sa hon i samma andetag som hon meddelade att hon avgår. Nu får helt enkelt andra ta vid och lösa det hela.
Någonstans var det kanske självklart att hon var tvungen att avgå efter att hälften av distrikten i Sverige uttryckligen förklarar att man tappat förtroendet för henne. Frågan återstår dock hur klokt det är med knappa året till val.
I presskonferensen är AKB tydlig med att Moderaterna som parti har problem och att det går mycket djupare än bara hennes ledarskap. Det kan vi bara hålla med om. Och problemet verkar i allt väsentligt handla om att hon öppnade dörren på glänt åt Sverigedemokraterna, även om detta inte sägs öppet.
Raset för M började med att dörren ställdes på glänt mot SD, men inte (som somliga vill tro) på grund av att SD är avskydda. Snarare handlade det om att M-väljare därmed kände att de fick ett OK att själva ta steget till att bli SD-väljare. Varför hänga kvar vid kopian (M) när originalet (SD) blev mer rumsrent?
Anna Kinberg Batra försökte ha kakan och äta upp den. Det går inte. Moderaterna har alltmer börjat spela ut sin roll i svensk politik. KD har sina frågor, C sina och L sina. M däremot, som lett Alliansen, har blivit mer och mer utmanövrerade av SD (vilka snott medlemmar från alla partier).
Det är nu mycket som återstår att se. Kommer detta att skapa en ny energi i partiet som skapar bättre förutsättningar? Ja, om man väljer Hanif Bali till partiledare och driver en invandrings- och flyktingpolitik som ställer SD:s i hörnet. Det kommer man inte göra.
Jag tror inte att upprorsmännen i M inser vari problemen för partiet ligger, eftersom deras ”lösning” nu var att göra sig av med AKB. En ny partiledare som stänger dörren mot SD och fortsätter att understödja regeringen kommer inte lösa krisen.
Men, som sagt, det återstår att se vartåt detta kommer att ta vägen.