Rondellhunden och den skändade flaggan

Nu har debatten blossat upp om Mattias Nordströms konstverk ”Du gamla, du fria”. När jag skrev om konstverket efter invigningen i Göteborg förra året trodde jag att uppmärksamheten skulle bli större. Jag ångrade lite att jag hade skrivit om det när uppmärksamheten uteblev. Konstnären har tagit till ett enkelt trick för att få uppmärksamhet och när Motgift var en av få rikstäckande medier som tog upp det kändes det onödigt att ha bjudit på publiciteten. Men nu har flaggskändningen kommit till Stockholm och uppmärksamheten har blivit betydligt större. Sannolikt beror det på medias centralisering kring huvudstaden.

De som uppmärksammat konstverket den här gången är dels journalister som tycker att det är jättebra och låtsas inte kunna se någon som helst kontroversiellt i verket, invandringskritiker och nationalister som ser det som ett hån mot svenskarna och andra från den senare gruppen som tycker att det ska tolkas som vilken riktning Sverige är på väg åt.

Min inställning är enkel. Som jag konstaterade förra när jag skrev om det förra gången är det tämligen osmakligt att angripa vår flagga även om det görs för att angripa de styrande. Sveriges flagga må ha tagits fram uppifrån, som en motståndsflagga mot utländskt förtryck, men är idag en symbol för det svenska folket, inte huvudsakligen de styrande. Det är svenskarnas flagga. Skändar man den svenska flaggan så skändar man det svenska folket.

Konstverket är på sätt och vis genialt i sin enkelhet. Syftet är naturligtvis att få uppmärksamhet och det enklaste sättet i dagens Sverige att få det är att sparka neråt. Sparka mot den svenska arbetarklassen som tröttnat på massinvandring och yrvaket börjat söka sig mot Sverigedemokraterna. På så sätt får man garanterat hyllningar i regimtrogen media men också mängder av arga artiklar och inlägg på sociala medier, vilket ju även den här artikeln är ett exempel på. På så sätt liknar ”Du gamla, du fria” Lars Vilks Rondellhunden.

Lars Vilks gjorde samma sak, fast tvärtom. Han sparkade uppåt. Han sparkade mot en religion som regimen omhuldar och som man kan dömas till döden för av galna fundamentalister om man kritiserar. Lars Vilks visste när han ritade sin enkla teckning att det skulle väcka uppståndelse. Tillräckligt många svenskar ogillar islam för att han skulle kunna uppskattas nere i de breda folklagren och genom att han hånade en person, profeten Muhammed, och inte en folkgrupp som sådan var konstverket lagligt och några liberala tidningar vågade i yttrandefrihetens namn publicera den. För de flesta tidningar var det dock locket på. Man berättade om konstverket utan att visa det.

Nu när flaggskändningen uppmärksammats har många dragit paralleller till just Muhammedteckningarna. Det man pekar på är att de som hyllade Rondellhunden förkastar ”Du gamla, du fria” och vice versa. Detta påstås vara någon form av inkonsekvens. Nonsens, säger jag. Nu tyckte jag förvisso att Lars Vilks konstverk var ganska osmakligt. Han kom efter Muhammedkarikatyrerna i Jyllands-Posten så det var uppenbart att uppmärksamheten var vad han eftersökte. Det gjordes medvetet som en provokation. Jag ansåg dock att han skulle ha rätt att göra sin teckning och i takt med medias hat och muslimska dödshot och regelrätta mordförsök har mitt stöd till Lars Vilks ökat dramatiskt.

Aftonbladet har däremot alltid avskytt honom sedan teckningen. Däremot har de hyllat en annan tecknare, nämligen Lars Hillersberg. Lars Hillersberg var en satirtecknare ur vänstermiljön som fick ta emot hård kritik från främst liberaler för ett fåtal teckningar som han gjorde som skojade om judar. Gränsen gick han definitivt över, ansåg man, när han ritade några tekningar åt Ahmed Rami. Men som vänsterradikal och motståndare till Israels offensiva politik så hyllades han alltjämt av vänstern. Även jag kan naturligtvis uppskatta vissa av hans teckningar. På samma sätt har marxistvänstern, och med tiden också många liberaler, hyllat Carl Johan De Geers Skända flaggan. Alla konstnärer som skildrar samtiden får sina anhängare och motståndare. Titta även på konstnärer som Dan Park, Anna Odell och Makode Linde, som somliga ser som konstgenier och andra betraktar som provokatörer.

Det är logiskt och rimligt att man hyllar konst som stärker ens värderingar och förkastar konst som inte gör det. Men likheterna mellan de rasande kritikerna skiljer sig markant åt. Jag har inte sett några dödshot riktas mot Mattias Nordström. Ingen har försökt ta sig in i hans hem eller mördat människor där han befunnit sig. Han har inget ständigt behov av livvakter. Även vi som är kritiska till konstverket har publicerat bilder på det och vi har inte ordnat några demonstrationer mot tidningar som visat flaggskändningen.

Spontant kan jag känna att jag skulle vilja ha ett lagstadgat förbud mot skändning av den svenska flaggan. Men min uppskattning av yttrandefrihet väger nog tyngre, trots allt. Så länge vi har lagen Hets mot folkgrupp bör dock en skändning av flaggan mycket väl kunna hamna därunder. Det är idag olagligt att använda vissa symboler för att de anses kränka olika folkgrupper. Då borde det rimligtvis också vara olagligt att skända symboler för att kränka det svenska folket. Under rådande regim vill jag gärna se ett förbud medan jag i ett svenskvänligt samhälle inte ser det behovet.

För saken är den att vi har en regim som inte försitter en chans att spotta på det svenska folket. Det är förlöjligande av våra traditioner, det är förnekelse av vår existens, det är ”kulturell appropriering” genom att man lyfter in främlingar i svenska sammanhang, det är försummelse av vårt kulturarv, och så vidare. I ett fritt Sverige med en ledning som inte ägnar sig åt att förakta sitt folk vore det ett mindre angrepp att någon misslyckad stackare ville protestera genom att på något sätt skända den svenska flaggan. Idag är det istället en del av något större. När man gör ett konstverk som hånar svenskarna som lyfts fram fram av makteliten, såväl från media som politiken. Man blir en nyttig idiot i deras kamp mot svenskarna.

Det är också så den slokande flaggstången ska ses. Det är inte bara en meningslös individs rop på uppmärksamhet och handhjärtan från Gustav Fridolin utan ett av maktens alla angrepp mot oss svenskar. För vem tror att ett konstverk som angrep de styrande skulle få stå på Sergels torg? Håll inte andan i väntan på ett konstverk som hånar socialdemokratin.

Sverige är den plats på jorden som vi har. Den muslim som känner sig kränkt av vår yttrandefrihet har en lång rad muslimska länder de kan bosätta sig i. Svenskarna har bara Sverige. Därför är det inte inkonsekvent att efterlysa ett land på jorden där vi svenskar kan få andrum och slippa angrepp uppifrån samtidigt som man lyfter rätten att skoja om främmande profeter.