Kungliga möten med mångkulturen

Vårt svenska kungahus har en knepig uppgift. De ska representera Sverige och därmed också stå upp för landet. Deras politiska inflytande har lagstiftats bort och istället ska de representera vad andra hittar på. Det måste vara extra svårt i dessa föränderliga tider. Nu ska de ju inte diskutera sakfrågor vilket sannolikt är deras lycka. De ska bara representera och behöver inte fundera över om landet den här veckan står för vidöppna gränser eller passkontroller.

Jag vill se kungahuset som den tradition det är, med blodsrötter tillbaks till våra gamla Vasa-kungar. Det finns många missöden i vår historia. Hur familjen Bernadotte blev krönta i Sverige är tveklöst ett sådant men nu är det som det är och man får väl säga att de gjort sitt för att väva in svenskt kungablod i familjen. Nåväl, jag känner att jag glider från ämnet redan innan jag kommit in på det.

Jag känner inte den minsta avundsjuka mot kungahuset. Visst de lär inte sitta och vända på slantarna i mitten av varje månad för att ha råd med både en god bok och mat men de är ständigt påpassade, uppmärksammade, ifrågasatta och jagade. De har en politisk korrekthet att förhålla sig till. Kungahuset är ständigt ifrågasatta. Journalistkåren är nerlusad av vänsterextremister som hatar allt vad tradition heter. Tänk vilket ramaskri det skulle bli om kung Carl XVI Gustaf skulle uttrycka exempelvis att han ser sig som svenskarnas kung, inte kung för alla som råkat titta in en sväng i landet. Det har ju grymtats bland journalister för misstänka nazikopplingar när prins Carl Philip valt namn till sina barn så tänk ramaskriet om det kom ett riktigt politiskt uttalande som inte passade journalistpöbeln.

Nåväl. Det borde finnas kritiska röster mot hur Sverige förändras till oigenkännlighet även inom kungahuset. Jag ska påminna läsaren om tre möten mellan kungens närmaste och den nya adeln.

Prinsessan Madeleine och romerna
Expressen berättar idag att prinsessan Madeleine har fått nya grannar. Ett gäng så kallade EU-migranter har bosatt sig vid Hovstallet. De sover på olika platser i området. När de inte sover skräpar de ner, super och för oväsen. Kronprinsessan Victorias sekreterare, Susanne Franchell, som också bor där har reagerat efter en sommar av mångkultur. I ett e-brev till sin hyresvärd förklarar hon situationen:

”Det luktar förfärligt. De uppträder dessutom hotfullt! Det är mycket obehagligt att gå förbi dem, för de är ofta onyktra och skriker okvädesord och gör utfall.”

Hon berättar också att det brukar komma ”andra migranter” som hämtar pengar av tiggarna. Franchells slutsats är att det rör sig om organiserat tiggeri där tiggarna utnyttjas av ”andra migranter”.

Prins Carl Philip flyttade till gettot
I juni 2002 berättade socialdemokratiska Sydöstran att prins Carl Philip hade flyttat in i Kungsmarken i Karlskrona. Anledningen var att han gjorde sin värnplikt inom marinen och dessa hade hyrt 115 bostäder i området. Samma bostäder hade tidigare hyrts av Migrationsverket och området kan beskrivas som Karlskronas första getto. Sydöstran såg det som en riktig solskenshistoria och menade att ”Nu gör Kungsmarken verkligen skäl för namnet”. Men solen gick i moln. En som gjorde sin militärutbildning med prinsen berättade i december för Aftonbladet:

– Det är ju ett klassiskt förortsområde. Att gå omkring i uniform och dessutom vara prins väckte reaktioner som inte alltid var positiva.

Ett par veckor kunde prinsen bo i gettot innan han var bortjagad och förflyttades till en annan lägenhet. Själv ville han inte prata om vad som hänt.

Prinsessan Christina och den somaliske tjuven
En annan händelse som kunde ha blivit en riktig solskenshistoria är när kungens syster, Prinsessan Christina, och hennes man Tord Magnuson tog sig an en kriminell 19-årig afrikan. Enligt Expressen som skrev om händelsen 2012 hade 19-åringen lämnat krigets Somalia och bott en tid i Holland ”där han hamnade i klorna på kriminella” för att 2009 ta sig vidare till Sverige där han fortsatte begå brott.

Tord Magnuson ska ha tyckt synd om brottslingen och bjudit hem honom. Han ville ge honom ”trygghet, viss utbildning, närhet till en familj”. Genom Tensta socialförvaltning beslutades att Magnuson skulle bli 19-åringens ”mentor” vilket bland annat innebar att Magnuson och 19-åringen åkte runt och söp på Stockholms innekrogar. 19-åringen flyttade också in i parets lyxvåning.

Somaliern visade sin tacksamhet genom att stjäla juveler för 855 000 kronor. Bland tjuvgodset fanns prinsessan Sibyllas diadem som aldrig blev återfunnet. Mycket i händelsen är konstigt. Under rättegången förklarade tjuven för Tord Magnuson att han inte begått brottet för att hämnas. Somalierns dömdes till skyddstillsyn. Efter rättegången förklarade Magnuson:

– Det är en sorglig dag. Jag tycker fortfarande om honom.

Ingen kommer undan mångkulturen
Brottet som kungens syster råkade ut för hade lätt kunnat undvikas. Tord Magnuson var inte tvungen att släpa hem en afrikansk tjuv till bostaden oavsett om han senare skulle ha anledning att vilja hämnas eller inte. De händelser som kungabarnen råkat ut för är dock svårare att undvika. Det är nämligen vardagshändelser i dagens Sverige.

Mångkulturen drabbar främst mindre förmögna svenskar, dem som tvingas bo närmare landets getton. Men inte ens de som tillhör kungafamiljens innersta krets kommer undan. Invandringen har varit, och är, så stor att man inte kommer undan. Åk ut till en liten butik i skogen många mil från närmsta stad och du har en tiggare vid entrén. Läs lokaltidningarna och du upptäcker polisingripanden för rån, våldtäkter och misshandlar på de minsta orter, ofta sådana som nyligen fått ett asylboende.

Ingen kan gömma sig undan mångkulturens fasor. Och för varje dag som går blir det värre. Därför kan man inte luta sig tillbaka och tänka att man klarar sig så länge man har pengar. Du kan flytta till ett tryggt område bakom murar och stängsel men rätt vad det är kommer du behöva gå utanför muren, eller så flyttar nån Tord Magnuson-typ in och bjuder in tjuvarna.

Du måste arbeta för förändring. Man skulle kunna önska att medlemmar ur kungafamiljen gick ut och uttryckte oro för hur landet förändras. Varför säger Carl XVI Gustaf inget nu när två av hans barn drabbats av mångkulturen (säkert har de drabbats fler gånger och hårdare vilket inte rapporterats i media)? Men från kungahuset är det tyst. De skulle äventyra sin framtid som Sveriges kungafamilj men deras, och andras tystnad, äventyrar hela Sverige.

Håller du med? Bra. Fundera då på vad du själv gör. Tycker du att de som har mest personligt att förlora på att öppna käften borde göra det så borde du som inte alls skulle förlora lika mycket föregå med gott exempel.

Vi har bara ett land. Låt oss få behålla det.