#MeToo: Ska man hänga ut någon som våldtäktsman baserat på påståenden?

De senaste dagarna har flera kända mediepersonligheter, nästan uteslutande män, pekats ut som våldtäktsmän, tafsare och allmänt kladdiga kräk av nästan uteslutande kvinnor. Allt i svallvågorna av kampanjen #metoo där kvinnor uppmanas att berätta om sexuella övergrepp de blivit utsatta för, efter att skandalerna kring den judiska Hollywoodmogulen Harvey Weinsteins perversa maktspel dragits ut i ljuset.

Det finns mycket att säga om de senaste dagarnas händelser, och jag lär få återkomma hit på ett eller annat sätt i framtiden. Men låt oss börja med att konstatera att sexuella övergrepp inte är något man ska ta lättvindigt på; det är en oerhörd kränkning (i ordets rätta bemärkelse) av en människas integritet och kan aldrig tolereras i ett civiliserat samhälle.

Ett problem i den moderna debatten är dock förskjutningen av begreppet, där att busvissla efter tjejer eller att ”daska” sin egen fru på stjärten när man går förbi, jämställs med sexuella övergrepp. Hela debatten om samtyckeslagstiftning är absurd, och jag vill verkligen inte se en framtid där förspel består av kontraktskrivning och där varje intim stund måste spelas in på film så att man vid eventuell rättegång kan bevisa vad man eller vad man inte gjorde.

Hyckleriet i gammelmedia

Något av det mest intressanta de senaste dagarna är att följa gammelmedias reaktioner när deras egna medarbetare blir utpekade som våldtäktsmän och maktmissbrukare. Efter över ett dygn av kompakt tystnad har man nu börjat tala om internutredningar och time-outer. Snart presenterar man väl någon ny värdegrundspolicy också.

Helt ärligt, att några av de svinigaste männen gömmer sig bakom den feministiska fasaden kan väl knappast överraska någon, vad som än är sant av det som kommit ut de senaste dagarna. Ingen har väl glömt Kapten Klänning, och för den som rört sig i Stockholms uteliv är det inte så att det saknas exempel på när annars så feministiska och ”goda” mediemän betett sig riktigt jävla svinigt. Att ge läpparnas bekännelse åt feminismen och att skriva om genus stup i kvarten verkar helt enkelt inte räcka för att förtrycka biologiska instinkter kombinerat med en modern, porrskadad och dekadent hjärna.

Men när gammelmedia väljer att inte namnge de utpekade med hänvisning till pressetiken blir det dock skrattretande. Vi minns mycket väl hur man gick hem och bankade på dörren hos en pensionär, hängde ut honom med namn och bild på grund av att han begått ”brottet” att han haft för Expressen felaktiga åsikter om invandringspolitiken. Det är ett exempel av hundratals, men ett talande sådant.

Med det sagt vill jag också klargöra att jag inte tycker att man ska hänga ut någon som våldtäktsman bara för att någon påstår att han är det. Faktum är att jag själv hamnat i en liknande situation för ett gäng år sedan.

Min partikamrat anklagades för våldtäkt

När jag var aktiv i ett parti så var det en kvinna, som inte var medlem i partiet men nyligen hade inlett ett förhållande med en partimedlem, som anklagade en annan partimedlem för våldtäkt. Han skulle ha våldtagit henne något halvår tidigare, och hennes nuvarande pojkvän krävde att han skulle uteslutas ur partiet baserat på hennes anklagelser.

Det fanns ingen polisanmälan. Inga bevis. Bara hennes påstående.

Från partiledningens håll inledde man en intern utredning och talade bland annat med den utpekade mannen. Han kunde istället visa hur den anklagande kvinnan flera gånger efter den påstådda våldtäkten skickat kärlekskranka SMS (och utan att bli för explicit kan vi säga att innehållet var av sexuell natur), och det stod snart klart att det med största sannolikhet rörde sig om en försmådd kvinna som ville hämnas på en man hon inte längre kunde få.

Trots detta fortsatte kvinnan och hennes nya partner att kräva att mannen skulle uteslutas, och det hela slutade i en väldigt uppslitande konflikt, avhopp och ”anonyma” attacker mot partiet på diverse nätsidor.

Men tänk om den utpekade mannen inte hade haft SMS:en sparade. Eller om några sådana aldrig hade kommit. Hur borde vi agerat då? Skulle vi uteslutit honom baserat på kvinnans påståenden?

Rättsstaten måste värnas

Det är förjävligt att så få sexualbrott klaras upp. Men lösningen är inte att avskaffa rättsstaten eller att införa omvänd bevisbörda. Det är inte värdigt ett civiliserat västerländskt samhälle, och jag är väldigt orolig för att vi återigen går mot en form av häxprocesser, den här gången riktade mot män med anklagelser om sexuella övergrepp.

För visst ler jag i mjugg när vänsterskribenter och PK-folk nu får löpa gatlopp. Det tänker jag inte sticka under stolen med. Men samtidigt är det en väldigt farlig utveckling som redan gått alldeles för långt, och som bör kväsas fortast möjligt.

Samtidigt som #metoo och alla utpekanden hjälper till att belysa det massmediala hyckleriet och slår in käppar i hjulet för våra ideologiska fiender, så riskerar det också att spä på den artificiella könskonflikten och elda på en häxjakt som kan få oöverskådliga konsekvenser.

Så, kära kollegor i alternativmedia, trampa försiktigt och bli inte för berusade av skadeglädjen. Det kan kosta mer än det smakar.