Minns ni när Google fick skäll för att de hjälpte Kina att censurera sökmotorn inom landets gränser? Jag läser på SVT Nyheter från 27 januari 2006:
”Google har tidigare, kanske mer än andra internetföretag, arbetat för frihet på nätet. I Kina har man dock valt att tillmötesgå myndigheterna och erbjuder landet en anpassad, och censurerad, sökmotor.”
Det blev ett ramaskri och kritiken lät inte tysta sig. Så, 22 mars 2010 läser jag på Expressen att Google nu stoppar censuren av söktjänsten i Kina.
Sedan läser jag, bara för några dagar sedan, efter att Bonnier med Expressen i spetsen drevat mot Google och Youtube för att de tillåter material som inte faller medieimperiet på läppen, att Google minsann måste sätta ner foten mot yttrandefriheten. Avsändare då är Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och en av förbrytelserna är att det finns historiskt filmmaterial från NS-Tyskland på tuben.
Nu ska Google se till så att Sverige får en söktjänst anpassad efter … ja, efter vad? Efter vad familjen Bonnier tycker ska finnas tillgängligt? När det skedde i Kina för 12 år sedan kallades det censur, också av Expressen. När det sker i Sverige 2018 (på grund av Expressen) kallas det för något annat.
Eller som Thomas Mattsson uttryckte sig med hänvisning till den rike juden som är en av Googles ägare:
”Han har råd att inte låta Google och Youtube nyttjas till vad som helst.”