Kommunikatören Ola Nilsson, som tidigare arbetat på Sveriges Television, skriver i en debattartikel om sin obehagliga upplevelse i Facebook-gruppen #jagärhär. Nilsson förklarar att han ”hade låtit sig övertygas av gruppens syfta att bidra till en god samtalston och allmänt motverka rasism och sexism på nätet”. Detta säger han sig ställa upp på till 100 procent.
Men sedan hände något:
”I början kändes det väldigt bra. Sedan hände något som fick mig att inse att gruppen saknar allt vad demokrati, insyn och rättssäkerhet heter. Det väcker också frågan om det finns någon annan agenda än den som redovisas utåt”, skriver Nilsson i Aftonbladet.
Ola Nilsson beskriver sedan hur Mina Dennert, #jagärhärs grundare och affischnamn, i januari startade ett nytt antirasistiskt upprop som kallades #nostranger. Nilsson tyckte att syftet var gott, men … ”man kan fundera över om det är rätt metod att som i uppropet rasiststämpla diverse vardagliga handlingar, typ att nyfiket fråga varifrån någon kommer. Det riskerar att bli kontraproduktivt och trivialisera rasismen”.
Ola Nilsson skrev ett inlägg om att man bör se kommentarsfält som mer än bara en ”kamp” för eller emot. Det måste vara möjligt att diskutera och nyansera utan att fastna i skyttegravar:
”Även detta lilla var för mycket. Plötsligt dök självaste grundaren Mina Dennert upp i tråden med en fråga om jag visste att #jagärhär är en antirasistisk grupp?
”Självklart!”, svarade jag.
”Vad gör du då här?”, undrade Mina Dennert.”
Efter detta blev Ola Nilsson utslängd ur gruppen. Han skriver att han tvekat inför att skriva om #jagärhärs totalitära metoder:
”Jag tvekade länge inför att gå ut med denna erfarenhet. Risken finns ju att #jagärhär nu mobiliserar sina algoritmer för att spåra och torgföra eventuella förflugna ord jag någon gång har yttrat på nätet. Vet de som ansluter sig till #jagärhär att de därmed också riskerar att baktalas utan möjlighet att försvara sig inför 75 000 följare?”