KRÖNIKA. Det hör till vardagen att medierna trycker ur sig minst en artikel, ett klipp eller inslag i veckan där någon självgod genusaktivist beskrivs som hjältinna för att hon har ett barn som identifierar sig som ”transgender” eller någon annan av alla ”identiteter” som ryms i det ständigt växande HBTQ-alfabetet. Den modiga kvinnan (för det är ofta kvinnor säger min erfarenhet) har såklart inte påverkat sitt barn alls. Nej, det är barnet som har valt. Den ”fantastiska föräldern” har bara stöttat.
Artiklar av det slaget känner säkert de flesta igen.
I dag (24/3) läser jag i Expressen om Shane Niemann och hans döttrar. Shane och tjejerna har i och för sig också tusentals likes på sociala medier, men tonen i artikeln är annan än den om ”icke-binära” femåringar och deras hippier till föräldrar.
För Shane och hans döttrar ska vi helst inte hylla verkar Bonnier-pressen tycka, om jag läser rätt mellan raderna. Det förefaller lite märkligt då systrarna Niemann verkar vara alldeles utomordentligt starka, ansvarstagande (trots att den yngsta dottern bara är 9 år) flickor med rejält skinn på näsan. Dessutom med oerhört stort stöd och uppmuntran av sin pappa. En feministisk dröm?
Nja.
Systrarna Niemann är nämligen vapenentusiaster. De älskar sportskytte. De är för att lärare ska kunna bära vapen för att hindra skolskjutningar. De mottar, som så många andra som är populära på sociala medier, stöd från sponsorer vilka ser dem som en del i sin marknadsföring.
Dessa sponsorer är, tämligen uppenbart, vapentillverkare, vapenhandlare och intresseorganisationer för att värna rätten till vapeninnehav.
Och här är det meningen att vi som läsare av Expressens artikel ska börja ifrågasätta. Hur påverkade är barnen och pappan? Vilka krafter ligger bakom? Vilka motiv kan de ha?
Den senaste stora skolskjutningen i USA (i Parkland, Florida) har dragit igång en större anti-vapenkampanj än som skådats på länge i USA och, för den delen, i resten av Västvärlden.
Expressen och övriga medier är mycket snabba med att peka på demonstrationer mot vapenlagarna som ”organiserade av elever”.
Man får vara mer än lovligt naiv för att inte misstänka att dessa ”spontana reaktioner” inte påverkats av starka intressen. Men här väljer man från lögnmediernas sida att inte problematisera. Precis som i fallen med barn i förskoleåldern som är ”bortom könsstereotyperna” enligt sina föräldrar.
Man försöker från de stora mediedrakarnas sida skapa en rädsla för vapen, vilket så klart är logiskt om man önskar en förtryckarstat. Ett folk som inte bara är helt röriga i sin identitet utan också räds självförsvar och lägger sin trygghet i händerna på ett statligt våldsmonopol är ett recept för katastrof — i ett fungerande samhälle. I det ”mångkulturella paradiset” präglat av rotlöshet är det en folkmordsmanual.
Jag väntar fortfarande på en laddning artiklar i lögnmedierna om hur det verkar finnas ett tydligt samband mellan användning av psykofarmaka och skolskjutningar. Ett samband som, om det stämmer, tvingar fram många intressanta frågor om det mentala tillståndet bland våra unga i det moderna experimentsamhället där identitet är en snabbköpsprodukt. Inte minst den gigantiska läkemedelsindustrins påverkan lär hamna i skottgluggen i en sådan artikelserie.
Men jag tänker inte hålla andan.
Jag får väl i stället läsa om att en ”hjältinna” har sminkat sitt barn (som jollrat fram att hen är ”genderfluid”, tur att mamma kunde tolka) för att krossa patriarkatet och därmed hyllas för sitt ”mod” och med likes på Instagram. Och titta vad gulligt! Ser ni barnet där på bilden? Visst skymmer mamma lite när hon med bister min slår sönder en leksakspistol — men det lilla knytet i sin regnbågsfärgade body med trycket ”identitetskris” använder sin burk antidepressiva som skallra! Handhjärta! XOXO!