Trump skrev under ”the Omni” – men betyder det att han svikit?

USA. Många av Donald Trumps supportrar har avsvurit sig presidenten efter att han skrev under ”the Omni” i går. In i det sista hoppades man att han skulle lägga in sitt veto och skicka tillbaka den till kongressen, vilket hade fått den federala regeringen att tvingas stänga ner. Trump twittrade på morgonen att han fundera på det. Men det gjorde han inte. Tvärt om skrev han under något som går stick i stäv med nästan allt han sagt sig stå för, förutom militären som nu kommer att få höjda löner och därtill en rejäl upprustning av materiel.

Ann Coulter, Stefan Molyneux och många fler har uttryckt sig skarpt mot president Trump och mer eller mindre konstaterat att det är kört, att underskriften i går visar att presidenten inte är annat än en del av etablissemanget. Men stämmer det?

Vad är ”the Omnibus spending bill”? Kortfattat kan man säga att den frigör pengar att spendera; kongressen frigör pengar som presidenten kan spendera. Men det är inte en budget och häri finns en enorm skillnad. En budget som kongressen beslutar om måste presidenten följa, detta gäller inte en ”Omni”. Presidenten kan spendera, välja att inte spendera och/eller dra det hela i långbänk. Det finns 500 miljoner till abortorganisationen Planned Parenthood, men Trump måste inte betala ut dem.

I ”the Omni” finns riktlinjer kring hur pengarna ska användas, men det är ingen lag. Kongressen kan inte göra något åt saken i efterhand. Hade Trump skrivit under en budget skulle den ha varit bindande. Förre presidenten Barack Obama skrev under en ”Omni” och gjorde sedan som han ville, faktum är att Obama inte hade en enda budget under åtta år.

Kongressen öronmärkte pengar till militären, dessa kan Trump använda direkt. De gav också 1,6 miljarder till gränsskyddet (men inte till muren). Dessa pengar kan presidenten använda direkt till gränsskyddet. Presidenten fick inte igenom att kunna anställa fler poliser i ICE (Immigration and Customs Enforcement, en myndighet som sorterar under Homeland Security), och inte heller försvann bidragen till städer som tar emot och skyddar illegala invandrare. Men Trump behöver heller inte betala ut pengarna till städerna och skulle kunna säga: ”Vill ni ha pengarna så måste ni hjälpa ICE att spåra upp kriminella”, eller ”Visst, Planned Parenthood har 500 miljoner öronmärkta, men de får inga pengar förrän jag får muren”.

Därför handlar det snarast om vad som händer nu.

Flera har också påpekat att det var Demokraterna och Republikanerna i kongressen som ville ha ”the Omni”, inte Trump. Presidenten var mycket tydlig med att det var en urusel lösning fylld med utgifter som var dåliga för landet. Men han skrev under, som han själv sa, för militärens skull.

Man kan se det som att Donald Trump just blev militärens bästa vän med löneökningar och upprustning av gammalt materiel. Exempelvis har Patrick J. Buchanan länge varnat för en förestående palatskupp riktad mot president Trump och demokraterna kräver avsättning och riksrätt med jämna mellanrum. Kanske är det ett bra drag av presidenten att stärka sitt stöd inom militären, precis som han gjort inom FBI och CIA (inte med cheferna, utan med anställda)?

Vi kan också konstatera att Trump nyligen gav sig in i ett ”handelskrig” med Kina och hade den federala staten tvingats stänga ner (som hade blivit resultatet utan ”the Omni”) så hade USAs börser rasat medan pensioner och annat som är viktigt för vanligt folk börjat halka efter. Vad det i förlängningen kunnat leda till vet ingen.

Träsket i Washington DC kan alltså ha varit för smarta för sitt eget bästa och det är vad som återstår att se. Man har, genom ”the Omni” frigjort och föreslagit hur pengar ska användas, men inget av detta är konstitutionellt bindande för president Trump.

Om president Trump börjar dela ut pengar till Planned Parenthood; om han gör precis som kongressen föreslagit i ”the Omni”, ja då kan vi konstatera att han bara var ännu en marionettdocka åt den djupa staten. Men vi är faktiskt inte där ännu.

Det finns en sak vi måste lära oss med Donald Trump och det är att inte mycket är vad det ser ut att vara vid första anblicken. Han är fortfarande inte ”vår kille”, långt därifrån, och utnämningen av John Bolton till säkerhetsrådgivare är oroväckande.

Å andra sidan, när presidenten beordrade att 59 Tomahawk-missiler skulle avfyras mot en flygbas i Syrien i april 2017 så menade somliga att vi nu var ”tillbaka till Bush”. Jag trodde motsatsen, jag menade att det 1) var viktigt att ha i åtanke att USA förvarnade Ryssland om attacken och 2) att det gjordes för att köpa tid för Trump-administrationen på hemmaplan.

Det finns en tendens att vi rusar åstad varje gång Donald Trump avviker från vår egen idé om vad han borde göra. Men hittills, om vi väger för- och nackdelarna med hans administration, så väger fördelarna över rejält.

Det är med det i åtanke vi måste se underskriften av ”the Omnibus spending bill” och förstå att det är vad som händer härnäst som spelar roll. POTUS fick just 1,3 biljoner dollar varav många miljarder går att använda inför nya förhandlingar med demokraterna om de vill ha pengarna, eller en del av dem, utbetalade.