Vänsterns selektiva kamp mot sexismen

KULTUR. Sexism har för mig betytt att en person objektifierar och sexualiserar en annan person. Det räcker inte, enligt mig, att man checkar av om vederbörande är attraktiv och "kollar in" henne (i mitt fall, honom om du är kvinna). För att vara sexist krävs mer att man behandlar ett kollektiv respektlöst på grund av kön till exempel eller att man tror sig ha rätt att kladda och ta sig andra friheter för att alla tjejer ändå är "horor" eller "alla karlar tänker med kuken". Det är sexism för mig. [membership]Oj vad fel jag hade. Det är långt mer komplicerat än så tydligen. Enligt den feministiska diskursen är sexism att jag "kollar in" en kvinna eller att jag påpekar att hon ser bra ut, doftar gott, har en vacker klänning – ja, varje form av uppskattning är ett utslag av sexism. Därtill är det sexistiskt att dra slutsatsen att kvinnor generellt sett är fysiskt svagare än män eller att de fungerar annorlunda känslomässigt. Etter värre blir det om man därtill menar att män och kvinnor, på grund av de skillnader Gud välsignat oss med, är bättre eller sämre lämpade för olika uppgifter i samhället och/eller familjen. Sexism sitter också i vem som gör vad. Om en man låter på fel sätt i närheten av en kvinna är det sexism; om kvinnan gör det gentemot mannen så är det inget att orda om och om en gammal bög som Tony Irving kommer med sexuella anspelningar i teve mot en yngre man är det "fräckt" (ja, det har hänt men jag minns inte när). Att det är som jag beskriver ovan beror på en sak. När vänstern ropar sexism handlar det inte om några principer utan om att vara ett vapen mot traditionen. För mig blev det tydligt när jag besökte bokmässan i Leipzig för en tid sedan. Jag var där på uppdrag av Tidningen Svegot för att bevaka EU-parlamentarikern Udo Voigts boksignering i Europa Terra Nostras och Deutsche Stimmes monter. Förutom det passade jag också på att se mig omkring. Tyvärr var de flesta böckerna på tyska och jag läser språket sämre än jag pratar det. Jag uppmärksammade att ungdomar (och vuxna med för den delen) utklädda till jag vet inte vad, passerade montern jag bevakade i en strid ström. Jag såg Spiderman och Wonder Woman, alver, troll och häxor. Därtill en glimt av Plåtmannen från den kända musikalfilmen Trollkarlen från Oz. Framförallt var det dock flickor i varierande åldrar iklädda mer eller mindre utmanande kostymer. Sminkade var de också, med fantasifulla frisyrer (peruker). [caption id="attachment_64717" align="aligncenter" width="800"] Fantasifulla kostymer i Leipzig.[/caption] Det kallas tydligen cosplay och handlar om att man klär ut sig till en figur man gillar. Maskerad, kort sagt. Roligt verkade de ha och somliga förtjänar beröm för sina intrikata utstyrslar. I många fall var kostymerna inget man köper på Buttericks. Dock tänkte jag att somliga var för vuxna för att hålla på med dylikt medan andra var på tok för unga för att ha den typ av minimala kostymer de bar. Jag följde strömmen av fantasifulla kostymer och snart nog befann jag mig i en annan värld. Jag befann mig i manga-hallen. Det var nu jag också började förstå att det här med "sexism" inte är så enkelt som man kan tro. Vänstern hade nämligen just utfört en aktion bland de nationella montrarna. Den bestod i en del skrikande och nedskräpning. De kastade lappar omkring sig. Jag plockade upp en. Man protesterade mot sexism. Sexism som jag definierar det hade jag inte funnit bland de nationella. Däremot fann jag en hel del objektifiering med fokus på kvinnokroppen i manga-hallen. Frågan är nämligen varför tjejerna där var så avklädda? Svaret är att det är så deras förebilder (seriefigurerna) ser ut. Man skulle kunna säga att det jag möttes av bland utställarna i manga-hallen osade av erotik. Jag tänkte: Gastade inte vänstern i fel hall? Välklädda herrar och damer som förfäktar nationalism och tradition förkroppsligar sexismen enligt vänstern; inte tonårstjejer (i vissa fall yngre än så) som trycker upp tuttarna och klär sig i skoluniformer. Att Udo Voigt signerar sin bok är inte acceptabelt, inte heller att Compact lanserar ett nytt magasin. Däremot att du kan köpa överdimensionerade kuddar med halvnakna, pedofilanstrukna manga-flickor på, det är helt i sin ordning. Min slutsats är att vänstern egentligen inte bryr sig. Sexism är bara ett kodord för att kunna gå till storms mot det traditionella. Jag har inget emot att folk klär ut sig och jag besvärades inte av de mer lättklädda kostymbärarna heller. Jag begriper det inte, men det betyder inte att jag vill hindra andra från att ha roligt. Däremot fanns det en del som jag menar var tveksamt, åtminstone att visa upp på samma plats som barn springer runt på. Kuddarna ovan är ett exempel. Jag önskar också att vi kunde väga upp skräpkulturen med traditionella uttryck. Jag är övertygad om att många som tror att det roligaste som finns är att klä ut sig till en mangafigur lika gärna (eller hellre) kunde finna andra uttryck som, enligt mig, är bättre och mer karaktärsdanande för individen. Kanske skulle vi då se färre unga flickor som vill bjuda så mycket på sig själva eftersom de förstår visheten i orden less is more. Men det är just det som vänstern vill sätta stopp för. Hela den vänstervridna liberala demokratin går ut på att du är fri – fri att omfamna allt som på sikt och sakta men säkert underminerar allt traditionellt. Man bryr sig inte om att män och kvinnor objektifierar sig själva och varandra. För dessa människor är inte sexism vad det är för oss, det är faktiskt det rakt motsatta. [/membership] [membership level="0"]Oj vad fel jag hade. Det är långt mycket mer komplicerat än så tydligen... Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln. Just nu kan du prova en vecka för bara 19 kronor med rabattkoden svegot19 .

Skaffa Svegot Plus nu

[/membership]

Vänsterns selektiva kamp mot sexismen

Inget aprilskämt från Göteborgs-Posten i år

Judar och katoliker de mest liberala bland religiösa i USA

Ännu mer från Svegot

Sverige vaknar – 18 december 2020

Passningen #249: Veckans värsta (gänget)

Sverige vaknar – 17 december 2020

Sverige vaknar – 16 december 2020

Senaste programmen

Nationalism utan principer är dömd att misslyckas

Är Syrien befriat? Assads fall, rebellerna och Europas framtid

När martyrerna kallar – Om offer och övertygelse

Autism, hierarkier och den moderna världens meningslöshet

Den eviga kampen: Konservatismens misslyckande och nationalismens framtid

Sverige: Från folkhem till maffiastat

Är världen på väg mot ett tredje världskrig?

Rättvisan som försvann

Efter Polen: Om kulturarv, Trump och svenska bananministrar

Eftervalsanalys: Donald Trump blir president, vad händer nu?

Ur arkivet: Om Gustav Adolf den store

Massinvandringen är ett sprintlopp mot avgrunden

Befolkningskris och beljugna förfäder

Judisk-kristna vadå? Teodorescus dumheter skärskådade

Ur akrivet: Vad är kristen sionism?

Om Dagens Svegot

Kontakt