Biskop Fredrik Modéus sopar islams problem under mattan

INSÄNDARE. Det är dags att tala klarspråk.

“Kämpa mot dem som, trots att de [förr] fick ta emot en uppenbarad Skrift, varken tror på Gud eller på den Yttersta dagen och som inte anser som förbjudet det som Gud och Hans sändebud har förbjudit och inte iakttar den sanna religionens bud – [kämpa mot dem] till dess de erkänner sig besegrade och frivilligt betalar skyddsskatten.” Koranen, Sura 9:291

Under påsken publicerade Smålandsposten en inbjudan av biskop Fredrik Modéus till ett ”vuxet samtal om religion”, något som absolut är på tiden. Det är dags att tala klarspråk. Tyvärr så visade sig denna inbjudan enbart vara en plattityd eftersom Smålandsposten inte tycks vara intresserad av att publicera kritiska genmälen. Åtminstone när det gäller islam och dess företrädare.

Fredrik Modéus har gjort sig internationellt känd sedan han valde att propagera för muslimska böneutrop snarare än att stå upp för sin kristna församlings intressen. Detta dessutom mot en aggressivt expansiv religion, vars syfte enligt Koranen är att göra hela världen muslimsk. I konversation med Modéus belyste undertecknad att böneutrop inte är något som vanliga svenskar vill se breda ut sig, och att det garanterat kommer leda till ökad segregation när inga svenskar vill bo i närheten av dessa fundamentalistiska klagorop.

I sann egohumanistisk anda

Modéus hävdade motsatsen: ”Det kan de väl mycket väl vilja göra.” Efter vår konversation visade det sig att lokalbefolkningen i det omedelbara närområdet faktiskt redan polisanmält moskéns illegala böneutrop och övervägande är emot att dessa ska tillåtas. För den genuint moraliske individen borde detta ha fungerat som en väckarklocka, och kunnat leda till omvärdering av tidigare naiva föreställningar. Men inte bara har Modéus vägrat ta avstånd från sitt uttalande, i stället fortsätter han sitt arbete i sann egohumanistisk anda och underminerar genom detta lokalbefolkningens vilja samt traditionella kristna intressen.

I sin inbjudan till ett vuxet samtal om religion påpekar Modéus att en ”beröringsskräck börjar slå rot” vad beträffar religion. Mycket riktigt. Är detta konstigt när det blir mer uppenbart för var dag som passerar vad både denna ”religion” och dess företrädare faktiskt representerar? Det gäller inte bara den apostatiska nyliberala kristendomen, som med sin allomfattande acceptans underminerar samhällets hörnstenar, utan också i synnerhet islam.

”Generaliseringar och fördomar”

Biskop Modéus hävdar att vi måste försöka förhindra ”generaliseringar och fördomar” genom ett nyanserat samtal. Detta är raka motsatsen till vad han själv gör. Självklart kan man inte dra alla muslimer över samma kam. Däremot kan man ta som exempel kopternas situation i Egypten och vad som hände i Libanon då islam intog en maktposition, något som böneutrop och minareter dessutom ämnar att representera.

Detta är också något som undertecknad diskuterade med Modéus. Till svar kom förvisso ett erkännande om att det råder demokratiproblem i muslimska länder; dock enbart en läpparnas bekännelse eftersom de ovan nämnda exemplen inte tycks ha lämnat minsta avtryck. Åtminstone att döma av biskopens fortsatta agerande. Vad beträffar islam så är det i slutänden inte individen som utgör den största faran, utan den kollektiva viljan som hämtar inspiration ur Koranen.

Men ingenstans ger Modéus officiellt utrymme för den grundläggande problematiken med denna geopolitiska rörelse som även kallar sig för religion. I stället för han sig med cirkelargument som i slutkontext absolut generaliserar. Faktum är att det råder avgrundsdjupa skillnader mellan islam och kristendomen, som Modéus tycks sopa under mattan.

Koranen i enlighet med Allahs vilja ska tolkas bokstavligt

Medan Bibeln har reviderats genom århundradena, så ska Koranen i enlighet med Allahs vilja tolkas bokstavligt. Detta förklarar för övrigt varför de främsta muslimska förespråkarna för böneutrop har värderingar som hör hemma i 600-talet. Kristendomen har anpassat sig till samhället. Inom islam är det samhället som ska anpassa sig efter religionen. En omöjlighet om vi vill leva i en sund och förnuftig gemenskap! Inget av detta tycks biskop Modéus reflektera över.

Tankarna dras onekligen till uttrycket ”ulv i fårakläder”, som numera den så kallade sharia-vänstern representerar. Inte minst av svenska kyrkans högsta ställföreträdare. Att ta avstånd från den andliga förruttnelsen som ”religion” och dess officiella representanter i nuläget förkroppsligar handlar i slutändan om en mycket naturlig och hälsosam självbevarelsedrift. Inte bara mot dumheter utan också försåt.

Larsson