Artikeln i Samhällsnytt börjar så här:
”Vad förenar den dömde vänsterextremisten Mathias Wåg, den väl positionerade centerpartiske ledarskribenten Patrik Oksanen och undertecknad? Fram till augusti 2016 var vi med i en hemlig grupp som kom att spela en viktig, kanske till och med en avgörande roll i hur den politiska debatten i Sverige utvecklats. Det sägs att debatten mår bra av att föras öppet. Den framgångsrika opinionsbildning som gruppen står bakom behöver granskas – därför är tiden mogen att berätta om gruppen och flera medlemmar i den.”
Till en början ansåg Egor Putilov att gruppen var spännande eftersom han själv intresserade sig för politisk påverkan, desinformation och propaganda i rysk inrikespolitik. Han hade själv skrivit ett flertal artiklar om detta. Men så småningom kom gruppen att utvecklas i en ”allt mer obehaglig riktning som gick ut på att planera och lansera påverkanskampanjer – i stället för att studera dem”, skriver han.
SIDA-tjänsteman aktiv för censur på nätet
Wåg, Oksanen och de andra arbetade hårt för att sammankoppla den politiska högern och deras mediekanaler med hotet från Ryssland, långt innan det blev allmängods i debatten. En av de flitigaste påverkansagenterna var Marcin de Kaminski, på den tiden tjänsteman vid Enheten för demokrati och mänskliga rättigheter på statliga SIDA. Enligt Putilov var de Kaminskis mål tydligt – att föra upp idén om en allomfattande rysk desinformation för att på så sätt begränsa yttrandefriheten.
När vänsteraktivisten Vian Tahir massblockade Twitteranvändare på @Sweden-kontot ryckte Marcin de Kaminski ut till hennes försvar. Mitt under skandalen som sedan blev ett fall för Justitieombudsmannen, JO, skickade de Kaminski ett mejl till Emma Randecker på Svenska institutet där han försökte påverka myndigheten att behålla blockeringarna. De lät sig också till viss del påverkas och använde en del av hans uttryck för att försvara Vian Tahir.
Tidningen Svegot kontaktade Egor Putilov och frågade varför han berättar om den hemliga påverkansgruppen just nu.
– Anledningen är väl att jag ser att de mål som gruppen ställde framför sig 2016 nu blir verklighet – och det skrämmande snabbt, svarar han.
Är du rädd för repressalier?
– Om alla är tysta och rädda riskerar vi att förlora det lilla vi har kvar i form av yttrandefrihet och medborgerliga friheter. Och just då kan det finnas risk för att bli utsatt för riktiga repressalier. Så det är viktigt att säga ifrån nu – innan det blir för sent.