I går beslöt riksdagen att försvåra för kommuner att placera ”ensamkommande” i en annan kommun. Alla kommuner ska tvingas betala för och ta hand om de oftast afghanska unga män som Migrationsverket skickar till dem.
Enda gången det blir möjligt att placera ”barnet” (som riksdagen kallar dem) i en annan kommun är:
- Om kommunerna kommer överens om placeringen.
- Om placeringen sker med stöd av gällande lagar som rör barns och ungas vårdbehov.
- Om det finns särskilda skäl med hänsyn till barnets vårdbehov eller barn som har behov av särskilt skydd.
Som vanligt påstår politikerna att syftet är att ”få en jämnare fördelning av mottagandet av ensamkommande barn mellan landets kommuner”. Det egentliga skälet är förstås att se till att ingen svensk kommun förblir svensk. Liksom EU inte vill att det ska finnas europeiska länder utan mångkultur och massinvandring (för då kanske folk inser att problemen beror på just dessa fenomen), så vill inte svenska politiker att svenskarna ska förstå vilken skillnad det är att bo i en svensk kommun jämfört med en mångkulturell kommun.
Lagändringarna börjar gälla den 1 juni 2018 med vissa övergångsbestämmelser.