MEDMÄNSKLIGHET. Tidigare i veckan skrev jag en alldeles rasande J’accuse – en tegelsten till anklagelseakt mot dem som i mina ögon utnyttjade och profiterade på Tim Bergling och hans talang, och som pressade honom alldeles för hårt. Läs här.
Redan när nyheten om den unge DJ-stjärnans död kom i fredags kväll kände jag instinktivt att det handlade om självmord. Jag visste att Bergling mått dåligt under en längre tid, bland annat hörde jag för ett par år sedan en lång radiointervju med hans halvbror Anton Körberg, där jag mellan raderna förstod att han var ganska orolig för brodern och hans leverne. Och i går kom alltså bekräftelsen. I ett öppet brev skriver familjen:
”Vår älskade Tim var en sökare, en skör konstnärssjäl som alltid burit på stora existentiella frågor. En överpresterande perfektionist som reste och jobbade hårt i ett tempo som ledde till extremt svår stress.
När han slutat turnera ville han hitta en balans i livet för att må bra och kunna göra det han älskade mest – musik.
Han kämpade verkligen med tankar om Meningen, Livet, Lyckan.
Nu orkade han inte längre.
Han ville få frid.
Tim var inte gjord för det maskineri han hamnade i, han var en ömhudad kille som älskade sina fans men skydde rampljuset.
Tim, du kommer för alltid att vara älskad och saknad.
Den du var och din musik kommer att bära minnet av dig vidare.
Vi älskar dig,
Familjen.”
1 500 svenskar tar sina liv varje år
I dokumentären ”True Stories” framgick det med all önskvärd tydlighet att Tim Bergling var en människa som brottades med stora hälsoproblem, både fysiskt och psykiskt. 2016 meddelade han att han ämnade sluta spela live helt och hållet, då det slet alldeles för mycket på honom. Kanske trodde han att detta skulle vara lösningen på hans problem – men upptäckte efter hand att han fortsatte må lika psykiskt dåligt som tidigare. Och, precis som familjen skriver, till slut orkade han inte längre.
Runt 1 500 svenskar väljer varje år att avsluta sina liv för egen hand, visar statistik från Nationellt centrum för suicidforskning och prevention. Den absoluta majoriteten, två tredjedelar, är män. Det ska sägas att antalet självmord sjunkit en hel del de senaste decennierna, 1980 låg självmordsfrekvensen i Sverige på 33 per 100 000 invånare, nu ligger den på 18. Så det är en positiv utveckling. Men. Vi måste. Prata. Mer. Om. Folks. Psykiska. Mående.
Vidriga påhopp mot dem som berättar
Ingrid Carlqvist och undertecknad försöker dra vårt strå till stacken, vi har bland annat talat öppet om våra personliga erfarenheter av psykisk ohälsa i vår podd ”Nyfiken på”. Andra, som opinionsbildaren och författaren Ann Heberlein, har också varit öppna och frimodiga i ämnet. Nu till det tråkiga. Det finns alltså personer som inte drar sig för att använda detta emot dem som talar öppet, bland annat har Ann Heberlein utsatts för en lång rad fullständigt vidriga påhopp för att hon berättat att hon är bipolär.
Detta måste upphöra omgående. Jag vädjar till alla som läser detta att fundera både en och två gånger innan man använder tillmälen som ”sjuk i huvudet”, ”efterbliven” och liknande om andra människor. Ann Heberlein är kanske inte min favoritperson, men jag håller mig för god för att använda hennes diagnos emot henne, lika lite som jag skulle ge mig på någon för att denne har diabetes eller Parkinsons.
Stigmat mindre, men inte borta
Stigmat kring psykisk ohälsa har möjligen blivit något mindre på senare år, men borta är det inte. Om någon i din omgivning, eller för den delen du själv, mår dåligt – ta det på allvar! Det finns hjälp att få och det finns människor som förstår. I dokumentärfilmen om Tim Bergling stod det helt klart att många i hans omgivning struntade blankt i hur han mådde och huruvida han hade några djupare existensiella tankar eller ej. Sådana människor bör man enligt mitt förmenande göra sig av med. De kallas energivampyrer och tillför inget gott, tvärtom, de sänker dig.
Hitta dem som bryr sig och håll fast vid dem i stället. Strunta blankt i vad alla andra tycker.
https://www.youtube.com/watch?v=_MtRvsunj-I