Upp till kamp emot … vilka då?

KAMPKONFYS. Vi har ett grundmurat vänsterstyre i Sverige och när det inte är rödgrönt så kallas det Alliansen och är vänsterliberalt. Sverige har allt vänstern kan önska: Höga skatter som slarvas bort, ”gratis” (jag lånar deras terminologi) det ena med det tredje (som likafullt inte är gratis, men nästan när man slagit i maxtaket), feministisk utrikespolitik, solidaritetspengar till tredje världen en masse och lagskydd för varenda verklig och påhittat minoritet. Vi har Pravda i olika versioner och utgåvor, självcensur och övervakarmentalitet hos misslyckade kärringar av båda könen som jagar regimkritiker på nätet för att anmäla dem om de tänker och tycker fel.

Trots detta är man inte nöjd (vänstern blir aldrig det) och därför är det ”upp till kamp” varje Första maj, också när man har regeringsmakten och makten över institutionerna. I dag kommer det demonstreras och ställas krav – på sig själva får vi anta. Skyll inte på oss när ni har makten …

Förvisso kan jag respektera gammelkommunisterna som ser Vänsterpartiet som småborgerliga. Också ”trottarna” (trotskisterna), ständigt på jakt efter en chans till entrism. Faktiskt kan jag respektera alla mindre socialistiska sekter som ger sig ut. De är i sanning maktlösa och där finns en mening med att demonstrera och ropa efter förändring.

Men sossarna, kom igen.

Någon arbetardag är det inte heller. Det finns inga ”arbetare” så som definitionen en gång var. Till och med vänstern fick ju inse att arbetarna inte var intresserade så man ändrade innehållet i begreppet ”arbetare” till ”den som inte äger produktionsmedlen” och vips ingick studenter och intellektuella som aldrig gjort ett hederligt hantverk i sina liv.

Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln. Just nu kan du prova en vecka för bara 19 kronor med rabattkoden svegot19. 

Skaffa Svegot Plus nu