KRÖNIKA. Det har blivit lite av ett modeord den senaste tiden. Till och med den öppna svenskhetens största förkämpar, Sverigedemokraterna, har pratat om återvandring – denna självklara nödvändighet.
Jag har också gjort det, och fått en del mothugg och pessimism tillbaka. Och ja, jag fattar att det inte räcker att skicka ut ett mejl med texten: ”Du får gärna åka hem nu.”
De som har kommit hit har gjort det av en orsak och de har investerat pengar, arbete och inte minst prestige i att ta sig till Västerlandet.
Man ska inte underskatta prestige – nyligen fick ett större antal nigerianer återvända hem efter att ha stoppats på vägen och det de flesta av dem nämnde var att de kände stor oro över hur de skulle förklara för dem därhemma att de hade misslyckats med sina föresatser, trots att de satsat både egna och andras pengar.
[bs-quote quote=”Återvändandebidrag kommer att vara instrumentalt för att få stora mängder människor att återvända frivilligt.” style=”style-17″ align=”right”][/bs-quote]Låt oss svälja den fulaste grodan först. Återvändandebidrag kommer att vara instrumentalt för att få stora mängder människor att återvända frivilligt. Det är givetvis surt att vi efter att ha finansierat de här människornas uppehälle och annat i flera år, också betala för att få dem att åka hem. Men i slutänden är det en ren vinstaffär nästan oavsett vad vi ger dem, så stor belastning utgör de här människorna på vårt samhälle.
Lite roligare, för oss i alla fall, är de delar av receptet som handlar om att dra åt tumskruvarna. Ska man få resultat behövs ju både piska och morot, bara det ena eller det andra kommer aldrig att funka.
Piska nummer 1: Bort med bidragen. Christoffer Dulny och Gustav Hörngren pratade om detta i podden Vita pillret för några veckor sedan. Tyvärr vek Gustav ner sig mot Chris, för jag tror att det var han som faktiskt hade rätt. Ett differentierat välfärdssystem är såklart smartare, vi borde kunna göra skillnad på egna och andras medborgare men det finns både legala och moraliska hinder på vägen här. Vi svenskar är besatta av vår egen anständighet och ett system som behandlar alla lika är nog tyvärr en nödvändighet. Bort med pengarna även för oss själva alltså. Men finns det inga arbetsfria intäkter kommer många att söka sig till andra länder. En bra början.
Piska nummer 2: Bort med eftergivenheten mot islam. Kan vi göra klart att Sverige inte kommer att låta sig islamiseras blir vi mindre intressanta för de ideologiskt drivna. Här kommer mycket att handla om att sätta sökarljuset på individer som Arne Amnér, Klippans kulturchef, som har finansierat och varit behjälplig med den lokala muslimska föreningens arbete. Det är nog inte lika kul att göra sådant arbete om man blir ordentligt uppmärksammad även av dem som inte vill ha ett islamistiskt Sverige.
Vi måste göra det jobbigare att vara muslim i Sverige än vad det är i andra länder. Inget halalkött, inga burkor, inga böneutrop, stenhård markering mot könsstympning, helst när det gäller båda könen.
Piska nummer 3: Använd de lagar som finns. Många känner till historien om Al Capone, de amerikanska myndigheterna kunde inte fälla honom för mord och maffiaverksamhet så de burade i stället in honom för skattebrott. Det finns en massa jobbiga lagar i Sverige och invandrare bryter mot många av dem. I dag ser man mellan fingrarna alldeles för ofta för att inte verka rasistisk, det måste bli slut med det.
Ta som exempel de där svarta dosorna du ser hos frisörer och andra, kopplade till kassaapparaten. Torghandeln och många andra ”invandrarintenisiva” branscher behöver inte ha dem. Sluta göra undantag för dem och bli lite jäkla nitiska så ska ni se att ganska många känner sig jagade och då är det inte lika roligt längre. Bättre att ta lite återvändandebidrag och åka hem.
[bs-quote quote=”Ska man få folk att göra som man vill är nyckeln ofta att få dem att känna sig som vinnare.” style=”style-17″ align=”center”][/bs-quote]Tillbaka till det jobbiga. Ska man få folk att göra som man vill är nyckeln ofta att få dem att känna sig som vinnare. Det får vi bjuda på för vi vet att ett Sverige (i stort sett) utan invandrare från tredje världen, är världens största vinnare. Därför kan vi vara storsinta och spela med lite:
”Pengarna är på kontot Hassan, bara att ta ut dem så fort du är hemma i Bagdad!”