Rekviem över min hemstad – Nyköping

REKVIEM. Nyköping är mer harmonisk än andra städer, några skulle säga att staden är lite snällare eller lite mesigare. Här råder den så kallade Nyköpingsandan vilket gör de flesta människor lite enklare, naturligare, vänligare och mer hjälpsamma och tillmötesgående.

Jag minns när jag en gång kom kånkande med min resväska genom staden för att besöka en vän, och en medelålders man jag aldrig tidigare sett ropade ”välkommen” med ett leende. En annan gång var jag sen till en buss och kom springandes genom staden då en bil körde upp jämte mig. Mannen vevade ner rutan och frågade om jag behövde skjuts. Eftersom det var Nyköping och 1990-talet hoppade jag in i bilen. Mannen skjutsade mig till busstationen och that’s it – i Nyköping vill man hjälpa varandra. Till och med klottret är terapeutiskt. På en bergsknalle i staden hittade jag orden ”Det ordnar sig ska du se” och en glad gubbe. Jag minns att jag tänkte när jag på 1990-talet var ute och festade att det enda som skulle hända om man somnade full mitt på gatan en lördagsnatt, var att man skulle ha blivit väckt av någon som sedan hjälpte en hem.

Nyköpingsborna går hellre åt sidan än börjar bråka, kriminaliteten och våldet är mildare här. Eller rättare sagt – våldet var mildare här. Ända fram till för sex-sju år sedan, då invandrarna började bli många.

Sveriges farligaste skola?

”Nyköpingsmodellen” är en integrationsmodell för skolor där man fogar samman svenskar och invandrare. Modellen marknadsförs med entusiasm men i skriftliga rapporter berättar lärare om hur alldeles för många elever inte får med sig tillräckligt med kunskaper från skolan eftersom det råder kaos i klassrummen. Stölder, attacker mot lärare och glasrutor som krossas är inte ovanligt och på senare tid har brandkåren fått rycka ut till dagliga anlagda bränder.

Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln. Just nu kan du prova en vecka för bara 19 kronor med rabattkoden svegot19. 

Skaffa Svegot Plus nu