Ingen hejd på kostnaden för folkutbytet

KOMMENTAR. Kostnader behöver inte bara räknas i pengar tänker jag när jag läser rapporten som visar att utlänningarna i Sverige inte kommer att bidra med mer till statskassan än de fått. För egen del har det ekonomiska aldrig varit grunden för min kritik mot folkutbytet, men eftersom många har plånboken som utgångspunkt har det alltid varit viktigt att förklara att det också är en ekonomisk förlustaffär.

För det är det.

Det har det alltid varit.

Och inte nog med att det är en förlustaffär när vi räknar på vad de får när de kommer hit, det de betalar in när de kommer i arbete (om de gör det) och sedan vad de får när de går i pension; nu får vi veta att de också är överrepresenterade hos Kronofogden.

Vi läser:

”De utrikes födda med skulder hos Kronofogden är kraftigt överrepresenterade i statistiken, med 64 procent fler gäldenärer i förhållande till hur många de är i befolkningen. Och trenden är tydlig, övervikten utlandsfödda ökar hela tiden.”

Det är liksom ingen hejd på det hela. Man kan ju också lägga till merkostnaderna för vården som skenar eller för polisen, domstolarna – ja, listan kan göras lång. Hur man än vrider och vänder på det så finns det ingen ekonomisk vinst att göra. Kommunerna förstod det, därför tvingade staten på dem kvoter. Flera EU-länder förstod det, därför vill EU tvinga på dem kvoter av utlänningar.

Faktum är att det är allmänt känt. Det finns ingen ekonomisk vinst med massinvandringen.

Det är dags för vänstern och öppna-gränser-förespråkarna att sluta komma dragandes med vinstargumentet nu. Men vad har de då kvar? Mångkulturen och ”möten mellan människor” var ju inte heller så spännande, inte om vi ser till sexbrott och annat elände. Vad blir kvar? Kebab?

För mig är det som sagt enkelt. Även om det vore en ekonomisk vinstaffär med massinvandring och folkutbyte, så hade jag varit emot det. Det finns nog med kritik att rikta utifrån ett existentiellt plan. Att det sedan också är dåligt ekonomiskt säger sig självt.

Det bästa för ett land är att det är homogent och vilar på en stark tradition som värnar livet, familjen och annat positivt. Har man det så har man också förutsättningarna för en god ekonomi. Det är inte svårare än så.

Och kebaben kan vi göra själv, om vi vill ha den.