SKRÄCKVÄLDETS FALL. De Politiskt Korrekta vevade för fullt och gjorde allt som stod i deras makt för att få Robbie Williams att skämmas över att han skulle framträda på invigningen av fotbolls-VM i Ryssland. Det talades upphetsat om att han ”sålt sin själ” och ”fjäskade för Putin”, och flera politiker och aktivister tyckte att Williams borde ta tillfället i akt och uttala sig mot den ryske presidenten. Under invigningskonserten kom sångarens svar: Han stegade fram till kameran och gav långfingret. Som svar på anklagelserna att han valt att spela på invigningen på grund av girighet, sjöng han ”I’m doing this for free…”.
Jag anser att detta är ett tydligt tecken på att någonting har hänt. Egohumanisterna, de politiskt korrekta, håller på att förlora sin makt. Allt fler väljer att bara ignorera dem och deras mobbningsförsök. Vi ser fler och fler tecken på att någonting har hänt.
- Alternativ för Sveriges tillblivelse. Här är det ingen som ber om ursäkt för sina åsikter, och man har också fattat att det som gäller är att aldrig pudla, aldrig gå med på mainstream-mediernas narrativ.
- Av allt att döma kommer SD att bli största parti i valet, och fler vågar säga att de tänker rösta SD i opinionsundersökningar. Nils-Olov Johnson förklarar här hur det hänger ihop.
- Alternativmedierna växer. Många har problem att hinna med alla intressanta poddar, artiklar och så vidare, det är ju som vi ser det dock ganska angenäma problem.
- Folk talar öppet. Skräcken har börjat släppa och jag kan tala med exempelvis min sons dagispersonal om att de på dagiset har stora problem med romer som vandrar in och stjäl saker.
- Vi har nått brytpunkten. Egohumanisterna trodde nog att de kunde pusha och pusha och pusha hur långt som helst, men alla har en gräns och där är vi nu. Den förda politiken har varit ett jättebra sätt att radikalisera folk – grattis. Nu är vi alla näjsists.
Någonting är annorlunda, kanske har vi passerat gränsen för den ”kritiska punkten”, där majoriteten förstått att this is the new black. Ingrid Carlqvist skrev häromdagen att vänstern/egohumanisterna snart tömt alla ord på innehåll, till och med epitetet nazist är så slitet att det snart saknar all innebörd. Och det är ju här den nya fräcka, frejdiga, coola attityden kommer in. Sverigedemokraterna har tyvärr i någon mån försökt tillfredsställa mainstream-medierna, försökt vara till lags. Det är fel väg att gå. Det enda som gäller här är Nej! Ut! och maktspråk.
”En rörelse har börjat, den har bara sett sin gryning”, diktade Björn Ulvaeus redan 1995 i librettot till musikalen Kristina från Duvemåla. Så är det. Vänstermupparna begick ett stort misstag – de trodde att det gick att driva folk hur långt som helst. Så är det inte. Alla har en gräns, och till och med de fogliga och snälla svenskarna verkar ha nått den nu.
Nu är det nock!