Annie Lööf: Svenskar finns inte för alla kan bli svenskar

SVENSKHAT. Annie Lööf (C) lyckades just med flera konststycken. Inte nog med att hon gjorde benämningen ”svensk” helt värdelös, hon lyckades också frånta hundratusentals svenska medborgare från Mellanöstern, Asien och Afrika deras nationella identiteter.

Följande läser vi på hennes Twitter:

Här finns inget att tolka eller fundera över. Budskapet är klart och tydligt. Svensk, enligt Annie Lööf, är var och en som har ett svenskt medborgarskap. Punkt. Alltså, enligt Lööf, är man exempelvis bara sudanes eller syrier fram till den stund Migrationsverket beslutar om att man blivit svensk medborgare. Som genom ett trollslag blir då sudanesen eller syriern svensk.

Att vara svensk är således fullständigt meningslöst för det finns inget svenskt förutom att du har fått ett bevis – ett papper från Migrationsverket. Det är svenskhet enligt Lööf, ett papper från en myndighet.

Detta är en farlig kvinna med en farlig ideologi i bagaget – liberalismen är ett gift, utan tvekan. Det handlar i hennes fall inte bara om en vilja att ha öppna gränser och mångkultur. Hon förnekar individens rätt att tillhöra något djupare än vad som står på ett papper.

I hennes värld är en person vars familj funnits i Sverige sedan Hedenhös inte mer svensk än en afghan som fick medborgarskap häromdagen. Och i samma ögonblick, om vi ska förstå Lööf på det enda logiska sätt vi kan, så slutade afghanen vara afghan.

För inte kan det vara bara åt ett håll?

Jo, för vissa verkar det vara så. Judar kan ju både vara judar och svenskar när det passar, likaså samer (även om de sällan vill vara svenskar). De kan vara lite både och, fast inte med Lööf förvisso. Hon är ju tydlig med att hennes judiska vänner som är medborgare i Sverige är svenskar. Punkt slut.

Varför har då samerna ett Sameting? Om vi frågar den samiske folkrättsjuristen Mattias Åhrén så beror det på att samer inte är svenskar. Men han ska bara hålla käften, för Lööf har bestämt att han är svensk. Och ska vi fråga juden Willy Silberstein så är han ”jude och svensk eller svensk och jude”. Fast han ska hålla käften, för Annie Lööf bestämmer att han är svensk.

I Annie Lööfs värld är det hon och hennes liberala ideologi som tar och ger, som bestämmer vem som är vad och när. Ett problem är förstås att de flesta inte håller med henne. Bland annat svarar en person så här:

”Med stor respekt för svensk nation och värderingar vill jag inte bli kallad för svensk. Jag kan inte tvätta bort min egen nationalitet som jag är så stolt över. Samtidigt tacksam att få vara här och känner gemenskap med svenska folket.”

En annan känner på detta viset:

”Nej. Jag är 100% finsk även om jag bott i Sverige sedan jag var 2 år och har svenskt medborgarskap. Det är fakta och du bestämmer inte min etnicitet utifrån ditt tyckande.”

Ytterligare en konstaterar:

”Kära Annie.
Det här är lager på lager som ryska dockor.
Ytterst är det svenskt medborgarskap.
Sen kulturellt och socialt svensk.
Innerst är etniskt svensk.
De två första kan man bli. Det innersta föds man till.
Jag kan aldrig bli etnisk japan.”

Det finurliga är att vare sig Annie Lööf eller någon annan faktiskt kan ta vår svenskhet ifrån oss. Den är programmerad inom oss och kommer till uttryck på lite olika sätt. När vi säger ”svensk” så vet vi vad vi pratar om. Säger vi ”svensk medborgare” vet vi också vad vi menar.

För Annie Lööf et consortes är det av största vikt att underminera själva existensen av något svenskt. Att förneka vår existens genom att göra begreppet så allmängiltigt att det slutar ha någon innebörd. Och häri ligger vår stora uppgift, att visa på det svenska.

Det gör vi genom att själva värdera det, genom att berätta om vår historia och leva våra seder och bruk. Där måste jag ge Carl Jonas Love Almqvist rätt, som skrev:

”Svenskheten består således icke i fnurr, en arkeologisk dammighet, en tillgjord tråkighet, eller ett slags patriotisk styvhet och pock – den består i att vara svensk, mer än att ropa på att man är svensk.”

Så, mer än något annat, var svensk!