Tuppen Sven – ett föredöme för svenska män

HJÄLTE. Det har varit en spänd stämning i hönsgården på sistone. Den rävhona som bor i närheten har strukit omkring allt oftare och trots tuppen Svens mod har hon lyckats plocka både en och två hönor. Men Sven har alltid gjort sitt bästa för att förhindra detta.

Precis som när det kommer katter, hundar eller människor har han rusat mot räven och gjort sig så stor som möjligt trots att även hans lilla hjärna borde kunna räkna ut att han inte har någon chans mot en betydligt starkare fiende. Men han har gjort det ändå, för att skydda sina honor.

I går utkämpade Sven sin sista strid. Jag hörde direkt att räven var på ingång. Ljudet av hönor i panik är inget man misstar sig på. Det tog kanske fem sekunder från varningskacklet tills jag hann ut genom dörren med det var redan för sent. Jag såg räven springa in i skogen med något i munnen, något som senare visade sig vara Sven. Jag sprang givetvis efter och skrek de mest hemska svordomar jag kunde komma på, men det fanns inget att göra. Med stor sorg i mitt hjärta hörde jag Svens sista stridsrop inifrån skogen. Hönorna stod nu utan beskyddare, förutom mig. Och jag är bevisligen en dålig sådan.

Jag är ingen härdad hönsbonde

Det tog mig hårt. Jag får erkänna att det första jag tänkte när räven försvann in i skogen var: ”Bara det inte var Sven.”

Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln.
Just nu kan du få första månaden för halva priset! Använd rabattkoden frimedia. 

Skaffa Svegot Plus nu