Rekviem över en förort – Jakobsberg

REKVIEM. 1962 hade man byggt sedan några år och Jakobsberg växte så sakteliga fram. Det var en av de mest lyckade förorterna. På centrumsidan fanns det mest hyresrätter och några villa- och radhusområden. Järnvägen utgjorde ett slags gräns och på andra sidan om den fanns det bostadsrättslägenheter. Från mitten av 1960-talet och fram till början av 1970-talet byggdes villa- och radhusområden även där. Där bor vi, i en bostadsrättslägenhet.

Jakobsberg var en lugn förort, närmast en idyll. För det mesta var mammorna hemmafruar, barnen lekte i välskötta lekparker, de mest exotiska individer man träffade på var väl enstaka finländare eller ungrare. Kommunen var välskött och hade en hygglig ekonom –, så är det inte längre. Att det skulle komma en tid då man helst inte skulle vistas vid stationen eller nere i centrum under kvällstid, kunde nog ingen föreställa sig.

Vi går nu fram till år 1995. Jakobsberg hade växt, centrum hade fått en inomhusgalleria sedan ett par år tillbaka, restaurangerna hade blivit fler – vi hade fått en kvarterskrog på vår gata, men det var fortfarande lugnt. När man promenerade i Jakobsbergs centrum kunde man dock konstatera att invandrarna ökade i antal. Torgstånden ägdes av invandrare och de började successivt ta över ortens närbutiker och tobaksaffärer.

Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln.
Just nu kan du få första månaden för halva priset! Använd rabattkoden frimedia. 

Skaffa Svegot Plus nu