Fasen vad det vänder nu!

KRÖNIKA. Fasen vad det vänder nu! Häromdagen fick jag ett mess, en väninna frågade om jag ville följa med och visa mitt stöd för avvisningarna av afghaner i Åstorp. Det ville jag givetvis men jobb, ungar och annat gjorde att det inte gick att få ihop.

Däremot frågade jag om de hade några banderoller eller något att visa upp och det hade de inte. Jag erbjöd mig att ta fram original om hon hade någon som kunde trycka och fem minuter senare hade en lokal tryckare sagt att det var klart, de skulle lösa det.

Väl på plats tutade och vinkade folk åt de roliga banderollerna och tummar upp gjordes av var och varannan förbipasserande.

Folk är GLADA att människor ställer sig upp och visar vad de tycker.

Så har det inte alltid varit. En gång hade vi svårt att få saker tryckta, nu skrattar en tryckare och lägger betalda jobb åt sidan för att köra banderoller express. Folk på stan som ville, vågade sig förr inte fram för att ta flygblad, nu tutar man och gör tummen upp för en kampanj som enligt vänstern är ”otroligt vidrig”.

Över hela Europa strösslas vita piller över oss. Åttio procent av italienarna stöder Salvinis stängning av de italienska hamnarna för migrantbåtar och när ett nytt fartyg nu ville lämna av fler ”flyktingar” i Spanien, efter att de nyligen tog emot Aquarius, sa man blankt nej, Spanien vill inte ta över Italiens roll som avstjälpningsplats för asylindustrins färjetrafik. Får vi gissa att värdegrundsposerandet med den första båten inte föll i så god jord bland väljarna?

Ett extrainsatt EU-möte om flyktingsituationen isolerade Sverige ännu mer från de mer realistiska länderna och debatten är nu snarare hur man ska gå tillväga med att sätta upp läger för asylsökare i Afrika, än hur man ska fördela dem som ingen vill ha. Man har desperat letat efter ”någon annan”, men han har varit lika svår att hitta när det gäller asylmottagning som när det handlar om att sköta disken på studenthemmet. Dags för plan B alltså. (Nej.Ut.)

Opinionsundersökningarna i Sverige är ljuv läsning, samma sak i Italien där Lega i motsats till regeringspartnern Femstjärnerörelsen nästan fördubblat sina siffror, det märks tydligt för gemene man vilka det är som har både lösningar och vilja att agera. I Tyskland pusslar man desperat för att få ihop samarbeten och hålla ihop de gamla partierna, för skulle man tvingas till nyval hade Alternativ för Tyskland, AFD, gått fram ännu mer.

Nästa år är det EU-parlamentsval. Av tradition vet vi att många är beredda att vara mer ”äventyrliga” i sina röster där än i de vanliga nationella valen. Vi kan alltså se fram mot ett riktigt spännande valresultat. Jag vet att många är väldigt njugga i sin inställning till EU, men så länge vi är med ska vi givetvis använda besten på bästa sätt vi kan och hur avskyvärd den odemokratiska kolossen i Bryssel än är så är den på inget vis värre än de Finspångsaspiranter som styr i vårt eget land. Tvärtom, i EU-parlamenetet har vi franska Front National och tyska NPD utöver de mildare nationella partier som ändå driver saker åt rätt håll. Nästa år lär de få sällskap av många fler goda röster.

Jag vet inte vad Alternativ för Sverige har för planer när det gäller EU-valet men det kan ju både vara en Plan B och en andra våg. Går det bra i det svenska valet lär det gå bra i EU-valet också. Når de inte de framgångar vi hoppas på nu så har de goda chanser att lyckas där, särskilt om SD inte lyckas omvandla de 25-30 procent de kan få i någon reell förändring av politiken. Vilket jag inte tror att många förväntar sig att de ska lyckas med.

Slutligen fick Trump, till slut, igenom sin Travel Ban mot ”muslimska länder”. Det kanske inte gör så stor skillnad i praktiken men att han inte vek ner sig utan malde på tills förbudet var på pränt, tror jag var väldigt viktigt. Nu ska bara muren på plats så kan vi damma av gudakejsar-memerna igen.

Och vi små hjon här ute i verkligheten, vad ska vi göra? Blås syre på elden, jag tror faktiskt att den flammar upp!