Metoo och avtal med Djävulen

QUID PRO QUO. Redan rubriken slår an tonen: ”Så här förändrades deras liv av att säga Metoo.” Redaktören Melena Ryzik hävdar i ingressen att kvinnorna genom att tala ut satte sina karriärer på spel och gick igenom svåra känslomässiga trauman. ”Och ändå är det få som känner någon ånger. I stället har många fattat mod: Äntligen betyder deras röster någonting.”

Äntligen? Hur vet vi att deras röster inte hade betytt något om de klivit fram tidigare? Redan här är vi ett av Metoo-rörelsens dilemman på spåren – det hade inte förelegat någon fara för kvinnornas karriärer om inte alltför många genom åren spelat med och gått framförallt nöjesbranschens rovdjur till mötes. Ashley Judd, 50, som var en av de allra första som gick ut och berättade offentligt om Harvey Weinstein i oktober 2017, säger nu att hon mötts av en flodvåg av stöd sedan hon gick ut med sin berättelse, inte minst från andra offer för sexuella övergrepp. Vad var det då som hände mellan henne och Weinstein?

”När jag vinner en Oscar i en av dina filmer”

I en intervju med USAs motsvarighet till Stina Lundberg Dabrowski, Diane Sawyer, i tevekanalen ABC, berättar Judd att hon kallades till vad hon trodde var ett frukostmöte med Weinstein, på hans hotellrum i Beverly Hills. Producenten ville att de skulle massera varandra och att hon skulle titta på när han duschade. Han tjatade och trängde in henne i ett hörn, och i panik ska hon ha hasplat ur sig:

– Jag går med på det när jag vinner en Oscar i en av dina filmer, okej?!

Weinstein ska då ha svarat:

– Nej, när du blir nominerad.

Judd insisterade:

– Nej, när jag vinner en Oscar.

Därefter ska hon ha lyckats krångla sig ur situationen och fly. Hon pekar på att människor många gånger kan reagera väldigt märkligt när de är trängda, och det har hon säkert rätt i, men hur kan det komma sig att hon valde just den här undanflykten, och hur kommer det sig att Harvey Weinstein nappade på den? På foton syns Ashley Judd hålla Weinsteins hand på en Oscarsfest, och det finns också uppgifter om att de setts dricka te tillsammans offentligt – efter den påstådda incidenten.

Kanske jättehemskt och cyniskt

Det är kanske jättehemskt och cyniskt av mig, men jag har liiite svårt att frigöra mig från misstanken att Ashley Judd kanske, någonstans, djupt inne övervägde att nappa på sitt eget erbjudande. Det hela inträffade alltså 1997, men först 20 år senare valde hon att träda fram. Varför?

Jag höjer än mer på ögonbrynen när jag läser skådespelerskan Gwyneth Paltrows historia.

Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln.
Just nu kan du få första månaden för halva priset! Använd rabattkoden frimedia. 

Skaffa Svegot Plus nu