Mediabolag skänker SD-pengar till integration och mångfald

AGENDAJOURNALISTIK. Förr om åren vägrade gammelmedia att ta in reklam för SD men med tiden har detta förändrats. Det ansågs antagligen inte som rimligt att hindra ett parti av den storleken annonsplats. Sen har det med pengar att göra också och i tider av tidningsdöd vill få säga nej till prasslande sedlar, även om de kommer från SD.

I en krönika i Smålänningen förklarar den ansvariga utgivaren för Hall Media, Marie Johansson Flyckt, varför man nu ”ger bort” annonsintäkterna från SD – eller snarare, instiftar en fond för ett stipendium som ska delas ut varje år under nästa mandatperiod – och det är en räcka av samhällsapologeternas bästa argument som avfyras.

Egentligen är allt ganska bra

Det är lite ”nazism”, skrämselpropaganda och påståendet om att det bara är den uppfattade otryggheten som ökat, inte brotten. Och ja, så klart, anmälningsbenägenheten också. Problemet, enligt Johansson Flyckt är att media rapporterar om det som händer, ja faktiskt. Hon skriver:

”Det som däremot ökar är vår oro och känsla av otrygghet, något som BRÅ också undersöker, och det kan bland annat förklaras av att vi befinner oss i en stormflod av information där vi via pushnotiser från oss massmedier och via sociala medier får reda på näst intill varenda grov misshandel eller bilbrand från landets alla delar. I realtid. Vi vet mycket mer, men det betyder inte att det händer så mycket mer.”

SD är problemet

Enligt Johansson Flyckt är det Sverigedemokraterna som är det egentliga problemet. Partiet har mage att prata om en ”nedärvd essens” som skiljer människor åt (alternativet skulle vara att inget skiljer människor åt) och det gör dem till ”rasister”.

Men trots de hårda orden om SD tänker inte Hall Media, som är ett privatägt bolag, stoppa SD från att annonsera. I sig är det underligt eftersom det vore i sin ordning att inte vilja vara taltratt för något man avskyr till den milda grad som de verkar avsky SD. Det finns ingen rättighet att få annonser publicerade i pressen. Utgivaren skriver själv:

”Vi vill inte tysta någon, men vi vill visa var vi står. Så länge som en annons inte går emot våra pressetiska regler ska den publiceras – så att du själv, läsare och väljare, kan göra ditt val. Vi säger inte nej till annonser som driver opinion i valrörelsen, men vi bestämmer själva vad vi gör med intäkterna. Marknaden och debatten är fri. Vi har yttrandefrihet under ansvar, och vi har valfrihet. Och vi har gjort vårt vägval.”

Två olika alternativ

Antingen hoppas tidningen att SD ska ta sina pengar och gå någon annan stans vilket gör att Hall Media slipper dra SD-sympatisörernas ilska över sig, eller så försöker de helgardera sig när de nu vill ha kakan och äta upp den. Det vore inte fel att säga nej till annonser, de har sin fulla rätt att göra det och det handlar inte om yttrandefrihet.

Men nej säger de inte, för att de vill ha pengarna. SD är Sveriges största parti och de har antagligen en väl tilltagen budget för reklam och Hall Media vill gärna ha sin skärv. Mer principfasta än så är man inte. Så vad återstår. Ett löfte om att starta en fond (som ingen kommer att titta närmare på) och sedan dela ut pengarna under de nästkommande fyra åren (som ingen knappt kommer veta något om).

Att det finns något sätt för Hall Media att dra nytta av pengarna innan stipendiet (hur mycket är det på förresten) kan vi nog vara säkra på.

Bäst att bojkotta

Om du inte slutat att betala för att läsa Hall Medias tidningar så är det dags att göra det nu. Det finns tillräckligt med alternativmedia för att hålla den mest kräsna läsaren nöjd. Alltså bör varje Sverigevän bojkotta dem. Däremot ser jag inte att SD behöver göra det. I sammanhanget spelar det utlovade stipendiet inte mycket roll utan för dem är det bättre att finnas överallt och vara synliga.

Har de några snitsiga reklamare till sin hjälp skulle de också kunna göra många finurliga annonser att publicera i Hall Medias tidningar och vända på det hela till sin fördel.

Avslutningsvis kan vi konstatera att det är fortsatt uppenbart att svensk gammelmedias agendajournalistik står på sig. De kommer fortsätta att förneka eller förringa problemen från sina redaktionsbubblor och den ända in i kaklet.