Att SD inte får vara med på "Pride" handlar inte om det många tror

HOMOLOBBYN. När det var dags för partiledardebatt under pågående "Pride"-vecka var det inte partiernas popularitet eller relevans som avgjorde vilka som fick vara med. Inte heller var det inställningen till hbtq-frågorna i sig. Detta är i sig viktigt att påtala eftersom att det finns många som tror att RFSL med flera aktivistorganisationer inom miljön är inställda på målet om sexuellt likaberättigande i samhället. Så är det nämligen inte. Homolobbyn är en del av vänstern och delar av den en del av extremvänstern. En studie genomförd av flera sociologer tittade närmare på vilka det är som deltar i "Pride"-evenemang i Sverige såväl som utomlands och slutsatsen var:[membership] ”Ung, välutbildad medelklass med vänstersympatier. Så ser de typiska deltagarna i Prideparaderna i Stockholm och Göteborg ut, liksom i paraderna i många andra europeiska länder.”

Tidningen Svegot skrev om detta:

"I Sverige visade det sig att 85 procent av deltagarna sympatiserar med Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Feministiskt initiativ. Var tionde paraddeltagare i Sverige har också deltagit i ockupationer, blockader eller civila olydnadsaktioner."

Nu tillbaka till partiledardebatten. Sverigedemokraterna – antagligen Sveriges största parti – fick inte vara med. I stället representerades de av en uppblåsbar elefant. De var "elefanten i rummet" vilket i sig är lustigt. Den elefanten brukar man ju inte prata om men samtliga partiledare fick reagera på ett påstående från arrangörerna om att SD är ett homofobiskt parti som man inte ska samarbeta med. Unisont viftade partiledarna från vänster till vänsterliberaler med regnbågsflaggan. Det stämmer inte att SD är emot hbtq-personer. De har gjort sitt bästa för att vinna deras röster och Åkesson har flaggat för att partiet kommer att liberalisera sin syn gällande hbtq framöver. Men det är inte hbtq-frågor som "Pride" är ute efter i slutänden och det är därför som SD (eller MED) som så gärna vill få vara med på "Pride" inte får. De är kort sagt inte lika vänsterliberala som M eller KD. Många homosexuella är inte helt nöjda med hur RFSL med flera går på. En av få som tar upp det öppet är Magnus Kolsjö , själv före detta RFSL-anställd. Han oroar sig för den vänstervridna identitetspolitiken inom homolobbyn och skriver bland annat: "Arbetet med trygga och tillgängliga sociala mötesplatser har fått stå tillbaks till förmån för politisk aktivism och stark nischade separatistiska forum."

Jag kan känna sympati för helt vanliga homosexuella som inte vill göra aktivism av sin läggning utan egentligen bara leva i lugn och ro. Under åren har de sett sin sexualitet används som slagträn av en vänsterpöbel som stormar fram genom samhället. Det kommer vara med homorörelsen som med vänstern i stort. De förtär sig själva över tid. Kolsjö igen: "Identitetspolitiken riskerar också att fragmentisera hbtq-rörelsen när lesbiska inte längre kan tala för transpersoners rättigheter och transpersoner inte kan tala för homosexuellas rätt och så vidare."

Det är sådant som händer just nu inom deras rörelse. Visst har homolobbbyn fortfarande mycket inflytande, men allt det är beroende av de institutioner som står bakom dem. Det är bara så länge RFSLs genuscertifiering (vilket är ett sätt att norpa skattepengar) accepteras som det är värt något. Samma gäller inflytandet i skolan till exempel. Och nu håller samhället på att förändras. Att vara vänster/vänsterliberal är inte lika självklart och sakta men säkert monteras deras hegemoni ned. Av oss! De flaggviftande partiledarna som fick vara med på debatten i Kulturhuset under "Pride" tillhör förlorarna, även om det inte gått upp för dem ännu. Med det i åtanke är det också korkat, rent ut sagt, av till exempel SD att söka homolobbyns gunst. Varför be en av vänsterns tentakler om tillgift? Faktum är att det gått alldeles utmärkt för partiet att inte göra det hittills. Vill man ha röster från homosexuella så är det inte deltagare på Pride som borde vara intressanta, som sagt utgör 85 procent av dem övertygade vänsterextremister och deras röster få de aldrig. Eller vill SD vara som KD, vars partiledare får stå och skämmas på scenen med en hållning som visar att det inte var särskilt roligt att vifta med flaggan? [/membership] [membership level="0"] Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela artikeln. Testa en vecka för bara 19 kronor! Välj månadsprenumeration och använd rabattkoden svegot19 .

[pmpro_levels] Läs mer om Svegot Plus

Redan prenumerant? Logga in! [wppb-login] [/membership]

Nivå	Pris	Åtgärd
Plus (Månad)	SEK 99.00 per Månad.	Välj
Plus (År)	SEK 995.00 per År.	Välj
Plus (Livstid)	SEK 9,995.00 nu.	Välj
Vän av Svegot	SEK 499.00 per Månad.	Välj
Ej stödprenumerant	Gratis.	Välj

Att SD inte får vara med på ”Pride” handlar inte om det många tror

Trygghet, resurser och plus på kontot, ja i gamla öst

Folkmordsreklam på Pride

Ännu mer från Svegot

Åsiktskorridor och avtrubbning: Har svenskarna vant sig vid våldet?

Att ljuga och stjäla som en socialdemokrat

Att falla på knä som en sverigedemokrat

Midsommar: Mat, magi och myter

Senaste programmen

Nationalism utan principer är dömd att misslyckas

Är Syrien befriat? Assads fall, rebellerna och Europas framtid

När martyrerna kallar – Om offer och övertygelse

Autism, hierarkier och den moderna världens meningslöshet

Den eviga kampen: Konservatismens misslyckande och nationalismens framtid

Sverige: Från folkhem till maffiastat

Är världen på väg mot ett tredje världskrig?

Rättvisan som försvann

Efter Polen: Om kulturarv, Trump och svenska bananministrar

Eftervalsanalys: Donald Trump blir president, vad händer nu?

Ur arkivet: Om Gustav Adolf den store

Massinvandringen är ett sprintlopp mot avgrunden

Befolkningskris och beljugna förfäder

Judisk-kristna vadå? Teodorescus dumheter skärskådade

Ur akrivet: Vad är kristen sionism?

Om Dagens Svegot

Kontakt