KRÖNIKA. Jag tittade för några dagar sedan på dokumentären Ett folk, Ett parti. Jag ska inte beskriva den närmare här. Många har garanterat sett den och Dan Eriksson har skrivit ner sina tankar där han framför i princip samma kritik som jag har efter att ha sett den välproducerade filmen.
Några dagar har nu gått. Filmen har stoppats på Youtube och återkommit. Socialdemokraterna har urskuldat sitt ansvar för sin politik med att man på den tiden bara följde vetenskapen och tidens strömningar. Till skillnad från i dag. Många SD-väljare har upprörts över den hemska nationalism som Socialdemokraterna påstås ha stått för. De är chockade över tandexperimenten, tvångssteriliseringarna, flyktingstoppen och den vetenskapliga forskningen.
Här börjar man ju undra vad det är frågan om. Vi talar om politiskt aktiva, ibland med många hundra politiska inlägg i veckan på sociala medier. De har helt missat 1900-talet. Ingenting som framförs i dokumentären har varit hemligt. Man har kunnat läsa om det i böcker, det finns åtskilliga artiklar om det i media, även i alternativ media, det finns tv-dokumentärer och inspelade debatter. Det finns mängder av rasbiologisk litteratur utgivna på stora svenska förlag.
Men politiska debattörer är chockade över vad som framkommer i filmen. Hur kan någon rösta på sossarna nu, undrar de. Jag undrar snarare hur man kan vara politiskt intresserad och aktiv utan att ha en aning om hur Sverige såg ut för 100 år sedan, eller 50, eller 20. Består dagens politiskt intresserade av en Youtubegeneration som inte tar del av Sveriges moderna historia?
Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela artikeln.
Testa en vecka för bara 19 kronor! Välj månadsprenumeration och använd rabattkoden svegot19.