En debatt, en elefant, ett haveri

URARTNING. Dekadensens högborg nådde sina högsta nivåer under lördagens parad där uppemot en halv miljon människor beskådar det spektakel som utspelar sig på Stockholms gator. Att just Pride havererar på detta sätt är inte oväntat och avhandlas i diverse sociala och alternativa medier under veckan. Att däremot våra partiledare ställer upp på den debatt som arrangeras på rörelsens villkor är häpnadsväckande, och jag ämnar därför sammanfatta det spektakel som utspelade sig i Kulturhuset under fredagen.

Det är nog faktiskt få som har lyssnat på hela debatten, och det är inget jag rekommenderar att man gör ifall man inte har luktsaltet redo. Enskilda citat från debatten säger inte så mycket, men tillsammans skapar de en insikt om vilken värld våra politiska ledare lever i och i vilken riktning de för Sverige. Jag gör därför ett tappert försök att återge några av de mest häpnadsväckande uttalandena, vid flera tillfällen har jag verkligen behövt spola tillbaks för att bekräfta att jag hört rätt. Jag har även nypt mig själv i armen för att vakna upp hur denna Orwellska fiktion, men detta är alltså partiledarna för runt 75 procent av väljarkåren, mina damer och herrar. Välkomna till dårhuset Sverige. Närmare bestämt Stockholm, Kulturhuset, fredag 3 augusti 2018.

Elefanten i rummet

De första minuterna av debatten används av moderatorerna för att förklara vad de själva tycker är genialiskt: att Sverigedemokraterna representeras av en uppblåsbar elefant. Begreppet elefanten i rummet används normalt för att beskriva fenomenet att man medvetet undviker att diskutera något uppenbart. En enorm elefant i rummet för PRIDE är exempelvis konflikten mellan massinvandring från mellanöstern och HBTQ-rättigheter, någonting man aktivt väljer att inte diskutera medan man glatt fokuserar på icke-problem så som könsneutrala toaletter och direkt destruktiva fenomen så som genusindoktrinering och könsbyten för barn.

När de skrutit färdigt om sin stora gärning för demokratin och allas lika värde är det dags att välkomna partiledarna in på scen. Alla fick strikta order om att hålla sig till två minuter, men ifall man var mitt uppe i ett gulligt vänsterflummigt resonemang var det naturligtvis helt okej att gå över tiden. Ebba Bush Thor lyckades med konststycket att dra ner en salva applåder om helt fri föräldraförsäkring eftersom det kunde öppna upp för stjärnfamiljer, trots att majoriteten av PRIDE-fantasterna gillar vänsterpartierna och därmed är stora påhejare av 50/50 och att dela lika mellan mamma och pappa. Men det är klart, positiva särrättigheter för HBTQ kan ju alltid införas ändå.

Ulf Kristersson säger att organisationer som bygger på hat och hot inte ska stoppas, de ska förbjudas. Undertecknad ringde Moderaternas presstjänst och frågade hur partiet hade tänkt förbjuda hat och hur rättssäkerheten ska säkerställas i processen att bena ut vilka organisationer som står för just hat. Svaren uteblev i telefon men jag blev ombedd att maila frågorna. Jag utgår ifrån att ni förstår att det inte blev något svar. Killen i pressjouren ville inte heller ta ställning hur vida elefant-spektaklet var ett exempel på det vuxna samtal som Ulf Kristersson efterfrågat, utan lämnade det till bedömarna. Det återstår alltså att se hur väljarna bedömer vuxenheten i Moderaternas agerande.

När det var dags för Gita Navabi, den enda av de åtta representanterna som faktiskt inte inom parlamentet har varit med och förstört Sverige, kom en enorm applåd bara av att orden feministiskt initiativ yppades av moderatorerna. Vilka åsikter som råder inom PRIDE är ju inte direkt någon överraskning.

När alla var klara kunde man konstatera att felöversättningen och plattityden allas lika värde användes av samtliga. Stefan Löfvén återkom till det flertalet gånger, när han gång på gång konstaterade att all socialdemokrati grundar sig på alla människors lika värde och rätt. Efter inledningsanförandena var det sedan dags för lite ja/nej-skalor respektive mer direkt ja/nej-frågor.

Enhörningar och kaktusar

När det gällde skalan kunde man placera sig någonstans mellan en enhörning vilket innebar att man var positiv till påståendet och en kaktus som symboliserade motsatsen. Exempel på påståenden: ”SD är ett homofobt parti som vi inte tänker samarbeta med” och ”avhumaniseringen av flyktingar och homofobin som SD står för finns även i mitt parti”.

För att vara en elefant i rummet var alltså SD oerhört närvarande. Flera av frågorna handlade även om förändrad lagstiftning i den riktning som PRIDE önskar. Vid ett tillfälle där konsensus rådde bland partiledarna ombad moderatorerna partiledarna att vifta ännu tydligare så att de kunde ta en bild för att visa efter valet och bedriva påverkansoperation för snabbare förändring. De lydiga fåren till partiledare följde naturligtvis uppmaningarna, och man kan enkelt konstatera att dessa beta-figurer hade marscherat snällt i leden under såväl ryska revolutionen som tredje rikets expansion. De gör nämligen allt för att passa in och underordnar sig med glädje de med den egentliga makten.

I enlighet med egohumanisternas tredje dogm så kompliceras också enkla fakta till att bli komplexa sammanhang. Ingen av partiledarna accepterade att föräldrar är just de två personer som genetiskt har avlat fram barnet. Även en kompis, släkting eller annan närstående benämndes som föräldrar av samtliga partiledarna och ingen säger det logiska – barn influeras och omhändertas av fler än sina föräldrar. För att vara just förälder ska man har varit med och producerat barnet alternativt ha ett juridiskt föräldraskap vilket är fallet vid exempelvis adoption.

Apropå föräldrar, att barn har rätt till fler än två föräldrar var Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ helt överens om. Övriga var ansåg att rent familjemässigt var det såklart helt okej, men juridiskt kan det bli komplicerat vid exempelvis vårdnadstvister. Ingen av partiledarna ifrågasatte saker så som hur den viktiga anknytningsprocessen kunde påverkas ifall barn växte upp i kollektivet eller hunsades mellan flera olika adresser och värdar. Att man använder just begreppet har rätt till är också intressant, det är alltså inte bara det att de ska ha möjlighet till utan de ska faktiskt ha rätt till. Vän av ordning undrar då ifall exempelvis en tioåring ska kunna komma till mor och far och begära en tredje förälder och hur det i så fall ska lösas i praktiken.

Under denna udda session uppgick talartiderna till ca 10-20 sekunder och ändå manade moderatorerna ständigt till kortare och mer konkreta svar. Det är uppenbart att PRIDEs målgrupp inte är mottagliga för mer avancerade resonemang än gemene treåring och som politiskt intresserad och i någon mån också kunnig gör det mig upprörd att dessa individers röster väger lika tungt som min. Efter lite springande och flaggviftande var det så dags för nästa frågebatteri. Nu skulle partiledarna återigen få hela två minuter på sig att komma med sina utläggningar och förväntningarna på omfattningen av dessa från min sida var nu skyhöga. Eller kanske inte….

Jonas Sjöstedt fick frågan ifall han tyckte jämställdhet var viktigare än HBTQ-rättigheter i och med att deras uppdelade föräldraförsäkring utgår ifrån den normativa tvåsamheten. Slutsatsen blev något i stil med att man naturligtvis kan ha hur många föräldrar som helst men alla måste ta ut lika många dagar. Hur vida detta är RFSL-godkänd politik eller inte framkom inte, då de som tidigare nämnt är experter på att komplicera sakernas tillstånd.

Ebba Busch Thor svor i kyrkan genom att påstå att transpersoner behövde vård, samt prata om att byta och korrigera kön. Det politiskt korrekta språket är naturligtvis att man bekräftar sitt kön, det kön man alltid haft trots att det inte syns. Oavsett hur mycket man vrider och vänder på sig är det bara en sak som är säkert, det är aldrig nog för de ständiga offren i HBTQ-lobbyn.

Annie Lööf ville vara tydlig med att förtryck visst finns överallt, även i det svenska ursamhället Värnamo där hon växte upp. Att peka ut enskilda grupper går ju nämligen inte för sig, förutom ifall den enskilda gruppen är vita, heterosexuella CIS-män. Eller Sverigedemokrater.

Stefan Löfvén som stoppat synnerligen ömmande skäl i flyktingpolitiken, under vilka HBTQ-flyktingar gick, försökte ändå så gott han kunde övertyga åhörarskaran att regeringen minsann gör vad de kan för att HBTQ-flyktingar ska få möjlighet att komma till Europa. Att flyktingar ljuger om sådant som ålder, nationalitet och religion för att få asyl, och det då rimligtvis bör innebära att man även kan ljuga om sin sexualitet, lyftes inte av någon trots att det är helt uppenbart att så kommer bli fallet. Till skillnad från t.ex ålder går ju inte sexualitet att testa, och nog kan det till och med för den mest fundamentalistiska muslimen vara värt att kyssa en man för att uppnå det högre syftet att komma till Sverige och bedriva jihad.

Ulf Kristersson tycks enligt moderatorerna vara en dum person som inte vill återinföra synnerligen ömmande skäl. PRIDE krävde ändå att han skulle redogöra för hur han konkret kommer verka för att säkerställa asylrätt för alla världens miljoner homosexuella människor. Istället för att rakryggat stå upp för sin åsikt att det är omöjligt säger han, helt utan skämt, att han nog ungefär delar den syn Stefan Löfvén har på det hela. Den som tror sig få en Jimmie Åkesson utan bruna rötter i Ulf Kristersson får nog tänka om kraftigt, det man får är snarare en Stefan Löfvén utan talfel.

Feministiskt Initiativ får kritik

Sen händer det som ingen förväntat sig, Feministiskt Initiativ får kritik för att de är absoluta motståndare till surrogatmödraskap. Även ett altruistiskt sådant. De förklarar att anledningen till detta är kvinnors rätt till sina egna kroppar. Att då ha rätten att vara surrogatmamma, eller för den delen sälja sex i trygga miljöer, borde ju vara i Feministiskt Initiativs intresse men just dessa punkter verkar vara undantagna när det gäller rättigheter. Samtidigt som det alltså är just kvinnans rätt till sin kropp som ligger bakom beslutet. Ja, ni förstår ju själva hur tokigt det låter. Den enda slutsatsen man kan dra är att F! uppenbarligen tror att kvinnor är inkapabla att på egen hand fatta beslut som rör dem själva. Kanske ser vi i framtiden Feministiskt Initiativ driva kampen om att avskaffa kvinnlig rösträtt och införa förmyndare för samtliga kvinnor. Eller kvinnor förresten? Livmoderbärare heter det ju när F! talar.

Vi kan glädja oss åt att Jan Björklund inte gick i fällan att propagera för HBTQ-certifieringar när moderatorn frågade vad man kunde göra för att öka HBTQ-kunskaperna bland myndigheter och institutioner. Det är de små halmstråna man helt enkelt får greppa efter när allt i övrigt är på sådan fruktansvärd dekis. Vi kan också glädja oss att Gustav Fridolin inte heller gjorde bort sig i denna rond, men den lag han fick frågan hur arbetet gick med var alltså lagen som kommer separera juridiskt och medicinskt kön ifrån varandra. Något som samtliga närvarande partier i tidigare flaggviftningslek i grunden tyckte var en bra idé.

När man som sagt trodde att Gustav hade klarat detta eldprov ville han dock ändå flika in att lagen inte skulle vara tillräcklig eftersom det minsann inte spelar någon roll ifall man kan byta juridiskt kön om man inte betraktar sig som något av de två könen. Detta föranledde naturligtvis publikens jubel, och moderatorerna spontaninitierade då en viftningsfråga till hela församlingen ifall ett tredje juridiskt kön skulle införas. När det då bara viftades från fyra av de åtta partierna, vilket inte var vad moderatorerna förväntade sig, valde man att snabbt städa undan flaggorna och konstatera att den debatten minsann kunde vänta några år. En viktig del av det totalitära samhällets indoktrinering är ju att inte släppa fram debatt i de frågor parterna är oense, få kanske åhörarna rentutav skulle bli av fel åsikt.

Nu var det så slut på ronden med individuella frågor och alla fick återigen svara på samma fråga. Frågan lydde: ”vad kan du göra för att Sverige ska bli värdsledande för HBTQ-personers fri och rättigheter om ditt parti är med och bildar regering med” följdfrågan ”vilken ministerpost skulle du kräva?”

Jonas på skämthumör

Jonas Sjöstedt verkade vara på skämthumör när han iklädde sig rollen som statsminister. Han berättade hur man skulle satsa på alla icke mätbara saker och konstaterade att Sverige inte längre ligger i framkant. Jag antar att han syftar på att exempelvis den amerikanska universitetsrörelsen ibland är ännu galnare än Sverige när det kommer till aborträttigheter, säkra rum, hundra olika kön med mera.

Gustav Fridolin visar tydligt att ifall EU inte vill vara precis så galna som han önskar att Sverige vore när det gäller migrationspolitik ska vi helt enkelt gå före och välkomna alla hit. Resurser ska även satsas för att nå köfri barn- och ungdomspsykiatri. Frågan är dock ifall inte det absolut mest effektiva sättet att öka trycket på psykvården är att ge PRIDE och RFSL mer makt att indoktrinera barn, göra dem osäkra i könsroller och sexualitet och på andra sätt fördärva för barn och ungdomar. Får RFSL fortsätta ha makten över ungdomen kommer nog inte alla kömiljarder i världen minska köerna.

Annie Lööf tycker att kärlek för Sverige framåt. Det är alltså med kärlek man ska bemöta eskalerande kriminalitet, hedersförtryck och andra nutidsproblem.

Lööf tycker att det altruistiska surrugotmödraskapet ska legaliseras och beklagar sig över hur hennes vänner inte lyckats skaffa biologiska barn. Någonting säger mig att dessa vänner var mitt uppe i karriären och när de närmade sig 40 helt plötsligt kom på att barn, det hade väl varit trevligt. Vad Sverige behöver mer än något annat är förebilder i form av unga, friska, lyckliga kärnfamiljer som visar att det är möjligt att välja familj före karriär. Där har vi ett uppslag till propagandafilm, istället för bildserier på hur Mohammed penetrerar Lisa i alla möjliga och omöjliga hål. Kanske skulle även dessa hjälpa Gustav Fridolin att minska köerna på BUP.

Den feministiska initiativtagaren Gita Navabi vill till allas förvåning om hon får välja ha finansministerposten. Det är trots allt lite uppseendeväckande att ett parti som räknar lite hitan och ditan samt tycker att det är oväsentligt om saker och ting kostar pengar vill ta ansvar för statens finanser.

I samma anförande slår hon även fast att en viktig del för att minska världens flyktingar är att Sverige helt slutar exportera vapen. Vips så hade hon presenterat sig som finansminister med att ruinerat en av Sveriges viktigaste exportindustrier. Att moderna, precisa vapen minskar lidande för såväl kombattanter som civila övergår feministernas förstånd, i hennes värld vore det antagligen mer humant ifall man fortfarande krigade med musköter och manuella artilleripjäser än med drönare och GPS-styrda robotar.

Världens minst liberala ”liberal” Jan Björklund beklagade sig över den högerextrema utspridningen i Sverige och världen. Att högerextremismen är en direkt reaktion på det rotlösa, socialliberala samhället som prioriterar andra folk före vårt egna kanske han borde tänka ett varv extra på.

Så var då stunden kommen för Ebba Bush Thor att runda av debatten och då lät det precis som vilken debatt som helst. Landstingen ska avskaffas för att alla ska få likvärdig vård, vilket även skulle gynna HBTQ-personer. För, kan man tänka sig, reformer som gynnar medborgarna i stort gynnar även HBTQ-personer. Det sista sa naturligtvis inte Ebba Bush Thor, men det säger jag.

PRIDE är sin egen rörelses största fiende genom att ständigt utmåla HBTQ-personer som offer. Men det är klart, försvinner offerstatusen försvinner ju bidragen och då kan man ju inte åka land och rike runt och ordna parader på skattebetalarnas bekostnad och det vore ju tråkigt.

Eller?

Thore Remonen