FAKTISKT MÄNNISKA. När jag började engagera mig politiskt strax efter millennieskiftet konstaterade vi ofta att snacket vi hörde på arbetsplatser och köksbord inte stämde överens med valresultatet. Överallt stötte man på människor som tyckte Sverige tagit emot för många invandrare och att det borde ändras, men i valet 1998 hade Sverigedemokraterna inte ens fått 20 000 röster.
Vi upplevde en diskrepans helt enkelt. Vår analys var allt som oftast att många naivt fortfarande hoppades på Moderaterna, eller att folk inte var tillräckligt mobila för att byta parti utan man röstade på sitt gamla parti av vana och för att ”det har man alltid gjort”:
Det var säkert till viss del en riktig analys, men framförallt handlade det om två saker: Det fanns inget moget politiskt alternativ att axla rollen som folkets röst, och väldigt många trodde att de var ensamma om sina tankar och idéer eftersom de aldrig uttrycktes i pressen eller kulturen.
Internet förändrade allt
Sen slog sig internet in i vartenda hem. Alternativa medier ploppade upp som svampar ur jorden en regnig höst. Sociala medier knöt människor närmare varandra, och plötsligt förstod allt fler att de var långt ifrån ensamma.
Detta fick Sverigedemokraterna att komma in i riksdagen 2010, och plötsligt tappade systemet helt sitt ansikte. Det anordnades demonstrationer mot valresultatet, gammelmedia jagade folk i sina hem för kommentarer de skrivit på nätet, Reinfeldt öppnade landets gränser i protest mot hur folk hade röstat och ingen kunde längre undgå att se att kejsaren var naken.
Efter nästa val, då Sverigedemokraterna blivit tredje största parti, kom Decemberöverenskommelsen som blev den sista spiken i kistan för Sjuklövern – alla kan nu se att konflikten i politiken inte går mellan höger och vänster, utan mellan globalism och nationalism.
Men på de gamla tidningsredaktionerna är alla fortfarande lika överens om vänsternarrativet. I tv-kanalerna och på landets kulturscener finns inga sverigedemokrater. Åtminstone ingen som vågar berätta om det, av rädsla att förlora sitt jobb och sin umgängeskrets.
Nu är det vi som dominerar
Och nu står vi där vi är idag. Där en fjärdedel av befolkningen kommer rösta på något invandringskritiskt parti i valet om mindre än två veckor. Där sociala medier domineras av människor som känner att de äntligen kan vädra sin åsikt om Sveriges misslyckade invandringspolitik. Där alternativa medier med en spottstyver av gammelmedias budget utmanar deras berättelse och världsbild.
Nu är det etablissemanget som upplever diskrepansen. Bland deras vänner och på deras arbetsplatser finns ju inga sverigedemokrater, men ändå är det bara det nationalistiska och invandringskritiska man möts av i sociala medier.
Men deras analys är att det hela måste bero på någon form av fusk. Det måste bero på att Ryssland finansierar alternativa medier. Det måste bero på ryska trollfabriker. Eller så är det bottar – alltså robotar, datorprogram som häver ur sig en massa saker — för inte kan det väl vara så att människor faktiskt tycker så här?
Aftonbladetjournalist hävdar valfusk
I en rapport från Försvarets forskningsinstitut, FOI, hävdar man att antalet bottar på Twitter har ökat inför svenska valet – och bottarna är sverigedemokrater! Ungefär så är det åtminstone man spinner det i gammelmedia, och allra längst går Aftonbladets Robert Laul som hänvisar till detta och påstår att Sverigedemokraterna ”ägnar sig åt valfusk”.
Det är en helt absurd anklagelse, inte minst om man faktiskt läser rapporten och konstaterar att det handlar om 2618 av ungefär 45000 konton som man menar har någon typ av automatisering.
Så, låt mig konstatera att så väl @tidningensvegot som @motgift på Twitter har automatisering. Inte enbart, men vi automatiserar en del för att få ut nyligen publicerade artiklar, få ny spridning på våra mest populära artiklar och så vidare. Även mitt personliga Twitterkonto @erikssondan har tidigare haft automatisering, även om jag tagit bort det på sistone för att göra kontot mer personligt.
Det här är inget konstigt utan snarare standard för den som vill effektivisera och maximera resultatet av sociala medier. När FOI nu ska räkna ut vilka som är ”bottar” så använder man en väldigt vid definition, där alla som använt någon typ av automatiseringstjänst klassas som bottar. I rapporten, under punkt 2.1 ”Politiska bottar” skriver man:
”Vi kommer här att utbytbart använda termerna bot och automatiserat konto. Vi definierar inte automatiserade konton utifrån huruvida det är en människa eller en mjukvara som producerar innehållet, utan utifrån kontots beteendemönster.
Ett konto med ett automatiserat beteende kan vara ett konto som styrs automatiskt av en mjukvara (social bot), hanterat av en person som är anställd för att sprida propaganda (sockpuppet) eller hanterat av en privatperson som använder kontot för att kontinuerligt och i hög omfattning kopiera eller retweeta innehåll. Effekten av sådant beteende är densamma, oavsett om det är en människa eller mjukvara som ligger bakom kontot.”
När en journalist från Aftonbladet påstår att Sverigedemokraterna ägnar sig åt valfusk, baserat på den här rapporten, är vi i ett väldigt farligt läge. Men det är också ett symtom på en samtid där etablissemanget helt håller på och tappar greppet, och inte för allt i världen kan eller vill förstå att avståndet mellan dem och svenska folket aldrig varit större.
Nu väntar jag bara på att Kamrat Putin ska skicka över mina rubels för den här texten.