Varför har våldet i skolorna fördubblats på fem år?

VÅLD & SKOLA. En 13-åring huggs med kniv på väg hem från skolan. Det är väl den senaste i raden av allvarliga brott som Sverige sett där barn och/eller unga är inblandade. Toppen på ett isberg är det. Mordet på 15-årige Arminas Pileckas för två år sedan (han som stod upp för en svensk tjej och därmed kränkte en syrisk 14-åring som svarade med att hugga Arminas i hjärtat) är redan glömt.

Låt oss aldrig glömma att bakom statistiken, den 129-procentiga ökningen av våld, så finns människor som drabbas, som får sina liv slagna i spillror. Varför? Det är frågan de flesta ställer sig. Trots att svaret är uppenbart och det stavas M A S S I N V A N D R I N G och M Å N G K U L T U R.

Det är den enda rimliga och giltiga förklaringen. Vad har hänt i Sverige mellan 1012 och 2017? ”Ensamkommande flyktingbarn” har hänt: som vare sig är barn eller flyktingar. Men på svenska skolor ska de gå, det såg de styrande till. Skolan har befunnit sig i fritt fall länge, men under flyktingkrisen (den senaste) rann bägaren över och fritt fall blev kraschlandning.

Barn, gamla och sjuka drabbas först

Det är en gammal visdom att det alltid är de unga, de gamla och de sjuka som drabbas först när ett samhälle hamnar i kris. Det är de svaga i samhället som får betala priset långt innan de personer som är ansvariga för eländet (folkflertalet och då antingen passivt eller aktivt) råkar illa ut.

Vi ser det nu. På ”alla arbetsplatser” är ökningen av hot och våld på fem år 60 procent, i skolorna 95 procent. Barn och unga drabbas hårt i skolan och på fritiden. På grund av massinvandring och månkultur. Sedan har vi fattigpensionärerna, en ökande grupp. Och så har vi sjuka som omfattas av den ständiga vårdkrisen.

Roten till det onda är massinvandring och mångkultur. Det handlar inte om att hitta något att skylla på. Det handlar om att hitta orsaken. Den förda politiken kostar enorma summor pengar varje år och det spiller över på alla områden i samhället. Massinvandringen är inte det enda problemet, men det avgörande. Vi kan inte ta itu med strukturella eller organisatoriska problem inom skolan innan det akuta problemet är löst. Det samma gäller överallt.

Självfallet kommer systemets alla Bagdad Bobs också försöka förklara bort denna senaste uppgift. Kanske är det åter igen ”anmälningsbenägenheten” som ökar. För nog har det ”alltid varit så här i skolan”? Att vare sig du eller jag har något minne av det, spelar ingen roll. Vi minns nog fel, eller hur?