Sjukvården trasar sönder de anställda

VÅRDEN. Det bör finnas en speciell plats i våra hjärtan för de som söker sig till vårdyrken. De som aktivt väljer att viga sitt liv åt att vårda och ta hand om, trots för låg lön och den dagliga stressen det innebär att vara omgiven av sjuka personer som behöver dig. Deras hälsa och i vissa fall liv ligger i dina händer.

Men det är stressigt. Det är dåligt betalt. Men vissa, särskilt kvinnor, bryr sig inte om detta. För de är till sin natur  vårdande människor och detta är det de vill göra.

Men många tvingas ge upp. Arbetssituationen är ohållbar.

Ett exempel är Victoria Lundqvist som tills nyligen var anställd på Kungälvs sjukhus. Nu orkar hon inte längre. Hon kan inte ge den vård hon tycker patienterna förtjänar.

— En dag när det är som värst så går man till jobbet och kommer innanför dörrarna. Man ser direkt att det står 3-4 sängar där. Sedan ser man att det står 3 sängar till i dagrummet. Man får en klump i magen, man tycker synd om dessa patienter som måste ligga i korridoren.

Patienterna som ligger i korridorerna har ofta stort omvårdnadsbehov berättar Lundqvist vidare, och hon säger att det inte känns värdigt att behöva sköta deras intimhygien där, inför allas blickar.

Klumpen i magen

Det är den där klumpen i magen det gäller. Den där oron, ångesten och otillräckligheten som ligger där och gnager dygnet runt, vare sig du arbetar eller inte. Människor som du försökt hjälpa men inte kunnat. Ledsna, rädda gamla människor som behöver dig, men du kan inte göra det du ska. För det finns inte resurser. Det finns inte personal. Det finns inte tid.

Vilken mardröm. Vilka hjältar. Vilket slöseri. Vilken skam. I landet med högst skatter verkar vården vara bland den sämsta.

Chefen för Kungälvs sjukhus säger mycket riktigt att situationen har uppkommit på grund av personalbrist. Den onda cirkeln är i full gång. Personal slutar, de som finns kvar får mer att göra och snart slutar även de. Snart står väl sjukhusen tomma, förutom de patienter som ropar förgäves på hjälp.

Det är något extra ondskefullt i detta. De krafter som råder använder propaganda för att vrida kvinnors omvårdnadsbehov från sina egna till utlänningar. Man tar något gott och förvrider det till något ont.

I sjukvården idag sker något liknande. Man utnyttjar det faktum att många kvinnor helt enkelt är beredda att slita ut sig fullständigt eftersom deras moral kräver det av dem. De vill inte låta sjuka bli liggande. De vill göra sin plikt. De kämpar så länge det går. Till det inte går längre.

Då blir de utspottade i botten av systemet, som en förbrukningsvara. Jag har själv träffat sjukvårdspersonal som har fått nog. Vissa lider fortfarande, även om de var år sedan de slutade. Patienternas skrik tystnar inte. Sömnsvårigheter och ångest är vardagsmat.

Dessa människors kall att vårda har i många fall slocknat för evigt. Vilka tror ni kommer fylla upp dessa platser när personalbristen fortsätter? Det är stor risk att det blir som inom äldreomsorgen – man tar de man kan få. De som inte har någon utbildning. De som inte kan svenska. Det som inte kunde få något annat arbete.

De som inte kan få något annat arbete förväntas då arbeta med att ta hand om sjuka och döende. Det är ungefär så fel det kan bli.