JÄMSTÄLLDHET. Tidningen Svegot rapporterade om problemen hos Jämställdhetsmyndigheten och noterade då att samtliga i ledningen var kvinnor. Inte nog med det, av de 70 anställda är bara 16 män, vilket torde vara ett pinsamt problem. Så här svarar myndigheten på sin hemsida:
”Jämställdhetsmyndigheten arbetar utifrån kompetensbaserad rekrytering i syfte att anställa rätt kompetens på rätt plats. Jämställdhetsmyndigheten liksom alla statliga myndigheter ska vid tillsättning av personal endast utgå från sakliga grunder som förtjänst och skicklighet, vilket förklaras i regeringsformen 12 kap. 5 § RF. Det är inte tillåtet att kvotera in personer med hänvisning till exempelvis kön.
”Idag arbetar 51 kvinnor och 16 män på Jämställdhetsmyndigheten. Vid myndighetens start sökte över 1350 personer de utlysta tjänsterna.
”Generellt kan sägas att fler kvinnor än män arbetar inom fältet för jämställdhet, vilket kan vara en orsak till att fler kvinnor än män söker tjänster på Jämställdhetsmyndigheten. Myndigheten arbetar för att attrahera en mångfald av sökande för att fånga upp de bäst lämpade, oavsett kön, ålder, etnicitet m.m.”
De utgår från idén om ”rätt person på rätt” plats och har landat i att det är flest kvinnor som vill arbeta inom området. Det är inget som överraskar oss. Men i Sverige är politiken sådan att allt ska vara jämställd – på grund av orsaker – och hotet finns alltid från politikerna att ”antingen blir arbetsplatserna och styrelserummen jämställda, eller så lagstiftar vi om det”.
Därtill hör vi om problemen med att män och kvinnor gör olika arbetsval i livet och hur det ska ändras. Ja, det är till och med Jämställdhetsmyndighetens huvudvärk att se till att så sker.
I det sammanhanget blir det inte så lite löjligt att hänvisa till att det generellt är så att fler kvinnor än män arbetar inom fältet. Att så är fallet ska väl i sådant fall myndigheten gå i bräschen för att bryta? Eller är det myndighetens uppfattning att män generellt sett inte har kompetensen som behövs för jämställdhet?