Grindsamhällen – är det något bra?

KRÖNIKA. Jag har bott i ett. Ett par faktiskt beroende på hur petig man ska vara med definitionerna. Det första var lite som Victoria Park här i Malmö. Inga grindar men häckar och tydliga markeringar som visade vad som var utanför och innanför. Ett litet samhälle i samhället byggt för golfare men även hem till ett par grupper av pilotstudenter som jag själv. Som flygare var vi alltid välkomna gäster och kunder, det var aldrig några problem med boenden, vi hade gräddfil hos State Farm för försäkringar på våra bilar och livet i den amerikanska södern var på många sätt väldigt bra.

När jag var klar med mina studier hade jag ett år kvar på mitt visum och jag flyttade till Kalifornien. Jag köpte en gammal cab och körde kust till kust. Först bodde vi norr om stan vid The Foothills men efter ett tag hittade vi en fin lägenhet i en Community i Huntington Beach, OC.

Det var ett lite mindre ställe, vilket jag tror är det absolut vanligaste. Kanske ett hundratal boende, ungefär som en liten by alltså. Och det här tror jag är nyckeln till grindsamhällets fördel. Eftersom världen delas upp i vi och dem så byggs vi-känslan fort upp i det lilla samhället. Man möter samma människor vid samma tider och som alltid i USA så hälsar man på allt och alla. Motsatsen till en svensk storstad alltså och detta i praktiken i en stad som har fler invånare än Sverige. (Du märker inte när du lämnar L.A. och hamnar i Orange County, gränsen är helt akademisk.)

[bs-quote quote=”Ju fortare vi avancerar från Svenskarnas Hus och kan börja bygga upp ”Svenskarnas Grindsamhälle” runt om i hela Sverige desto bättre.” style=”style-17″ align=”center”][/bs-quote]

Ju fortare vi avancerar från Svenskarnas Hus och kan börja bygga upp ”Svenskarnas Grindsamhälle” runt om i hela Sverige desto bättre. Där kan vi gå trygga, ha gemensam prepping och svulla gris tillsammans. Helt underbart! Mångkulturen kan bestå i Rhodesian Ridgebacks som leker med barnen medan de håller oönskade besökare på avstånd och vi kan rå om oss själva på bästa sätt.

Det är ganska väl underbyggt att vi trivs bäst med ett lagom stort antal människor omkring oss. Storstaden är en modern anomali där medmänniskorna anonymiseras för att hålla antalet människor vi registrerar som verkliga personer på ”rätt” nivå. ”Lagom” är ju olika för olika människor men det är hundratal och inte tusental.

Sedan kan man i nästa steg arrangera gruppens liv hållbart och effektivt. Gemensamma inköp, bilpooler och liknande som fungerar ganska sporadiskt i samhället i stort kan bli mycket bra lösningar när gruppen är avgränsad till en given population där ingen kan vara alltför anonym.

Grindsamhällets tid är definitivt här. Vem bygger?