FOLKMORD. Hur inleder man en krönika som mynnar ut i att man inte begriper ett dugg om situationen för boerna i Sydafrika? SVTs Johan Ripås vet svaret:
”En rånare är en rånare och ett offer ett offer, oavsett hudfärg.”
Som om det är rån det handlar om.
För nio år sedan stod jag värd när Dan Roodt (från Pro-Africaans Action Group, PRAAG) var på besök i Sverige. Syftet var att söka stöd för de vita sydafrikanernas överlevnadskamp och försöka förmå svensk media och svenska politiker att lyfta upp vad som sker i landet.
Jag körde Roodt till DN-skrapan, till Expressens och till Aftonbladets redaktioner. Ingen var intresserad. Inte heller Sveriges television hade tid. På UD fick Roodt förvisso träffa en person. Hon lyssnade pliktskyldigt men det var tydligt att intresset inte bara var svalt, det var obefintligt.
De enda som lyssnade och var intresserade var representanter för alternativmedia. Med det i åtanke är det provocerande när Ripås skriver:
”Morden på vita lantbrukare plockades först upp av högerextrema krafter i väst. För dem var den så kallade underrapporteringen ett klockrent exempel på PK-medias mörkläggning.”
Nationalister i Sverige har haft kontakter och varit solidariska med vårt brödrafolk i Sydafrika i flera årtionden och deras situation under ANCs regim är inget vi ”plockat upp”. Inte heller har gammelmedia inte haft möjligheten att själva rapportera om det, de har bara varit ointresserade. Som sagt, jag var med när Dan Roodt avspisades på löpande band.
Själv har jag varit engagerad för boerna i Sydafrika i över tio år. Tidigt arbetade jag med författaren och opinionsbildaren Jonas Nilsson, som ligger bakom The Boer Project.
Genom att teckna en prenumeration på Svegot Plus stödjer du Svegots viktiga arbete och ser till att vi kan fortsätta utvecklas.