Rättsvårdande myndigheter saknar förtroende för Migrationsverket

MYNDIGHETSMISSTRO. I somras beslutade regeringen att Migrationsverket ska övervaka samtliga tvångsavvisningar som polisen och Kriminalvården gör. Men de båda myndigheterna litar inte på Migrationsverket varför de ofta väljer att göra dolda avvisningar (dessa innebär att man dyker upp utan förvarning och tar med sig den som ska avvisas).

Varför man gör så är lika sorgligt som enkelt: man litar inte på Migrationsverket, vilken är en myndighet som blivit till en tummelplats för aktivistiska tjänstemän med en tydlig politisk agenda. Att detta är orsaken vet vi, eftersom Ekot tagit del av anteckningar och mejl som visar att så är fallet.

Med jämna mellanrum ser vi till exempel protester utanför Migrationsverkets lokaler. Vänstern samlar sig för att försöka hindra avvisningar och frågan är hur de fått information från första början. När det inte är public service som berättar det i nyheterna dagen innan så är det från personal på Migrationsverket, vilka gör vad de kan för att obstruera.

Att det finns en öppen misstro mellan olika myndigheter är allvarligt, speciellt när rättsvårdande myndigheter inte känner att de kan lita på andra delar av Myndighetssverige. Tidningen Svegot rapporterade i förrgår att Säpo vill slippa lämna skriftliga rapporter till Regeringskansliet, antagligen på grund av samma skäl som polisen och Kriminalvården aktar sig för Migrationsverket.

På ytan kan det hela verka löjeväckande och lustigt. Men det bör resultera i mer än en huvudskakning. Det är synnerligen allvarligt och något som måste tas på ansvar av politiker som menar allvar med sitt uppdrag. Om inte den regering som tillträder (när det väl sker) i grunden städar ur olika myndigheter och gör sig av med aktivisterna där, så kommer eventuella politiska förändringar att svårligen kunna genomföras.

Det är tydligt att regeringen Löfven på olika sätt förberett sig på ett maktskifte, genom att se till så att ”deras” (vänsterfolk alltså) finns överallt i tjänstemannakåren, redo att fortsätta driva sin politik. Med största sannolikhet gjordes detta eftersom man fruktade en situation där Sverigedemokraterna blev största parti, samt att Alternativ för Sverige tog sig in i riksdagen. Nu blev det inte så (på grund av orsaker vi kan spekulera kring), vilket betyder att dessa ”agenter” för tillfället kan ägna sig åt annat.

Vid ett eventuellt regeringsskifte med tyngdpunkten högerut måste man slå till hårt mot det gamla etablissemangets rester. Faktum är att Säkerhetspolisen, av egen kraft, borde utreda förekomsten av dessa aktivistiska agenter.