Är det fel att anpassa sitt budskap för att nå fler människor?

KRÖNIKA. Det har debatterats en del om man säljer sin själ ifall man kompromissar med budskapet. Jag tycker, huvudsakligen, att man inte gör det.

Till vilken nytta är en ”perfekt” politik om man inte kan få folkligt genomslag för den? Ingen alls. Man kan givetvis vända på det och säga att det är bortkastat med en stor majoritet för en politik som inte förändrar någonting och det är självklart lika sant.

Vad vi behöver är en tillräckligt stor grupp människor som står upp för en tillräckligt stor förändring för att göra skillnad. Och vi kan lära oss av våra motståndare här. De vinner mark med en liten seger i taget. När hörde du en vänsterpolitiker säga ”rösta på mig så ska jag kollektivisera dina tillgångar och indoktrinera dina barn”? Nej, han behövde aldrig säga det för han kom dit genom tusen små myrsteg ändå. Han spelade det långa spelet.

Vi behöver hitta den mest radikala ståndpunkt vi kan få med oss människor på. Sedan baxar vi dem steg för steg och leder en förändring. Till slut är vi tillbaka i det Sverige som var ett fantastiskt land att leva i och då kan vi sluta baxa och bara vara förbaskat vaksamma.

[bs-quote quote=”Vad vi behöver är en tillräckligt stor grupp människor som står upp för en tillräckligt stor förändring för att göra skillnad.” style=”style-17″ align=”center”][/bs-quote]

I motsats till våra motståndare har vi ett tydligt mål. Ett konstruktivt mål, en folkgemenskap, en trygghet och en kärlek till natur, till familj och framtid. Vi har aldrig sett konflikten som ett självändamål. Marxisterna är rädda för oss eftersom de dömer oss efter sig själva. Visst, vi vill ha Finspång, men förbrytare ska faktiskt dömas. Rättvist.

Det finns givetvis frågor man inte kan kompromissa om, men de är få. Motståndet mot befolkningsutbytet är en av dessa. Landytan Sverige är alltid sekundär till folkgruppen svenskar. Jag bryr mig inte om ifall den och den personen jobbar och är duktig, om de som kommer härifrån och därifrån är bra på det ena eller det andra, de blir inte svenskar för det. De kan vara en tillgång för landet och välkomna gäster, absolut, men de blir lika lite svenskar som jag någonsin kan bli kongoles.

Egentligen är de flesta frågor av vikt ganska lite en sak för politiker och lagstiftare. Abortfrågan är ett exempel. Det är en tragedi att tiotusentals barn i Sverige, varje år, aldrig får växa upp, men är svaret strängare lagstiftning eller att människor förstår att det helt enkelt är fel? Jag tror att det borde handla om kultur och insikt, respekt för liv och lite jäkla anständighet.

Kan vi förändra samhällsdebatten kan vi förändra allt. Men det finns en klocka som vi jobbar mot och det är demografin. 60 procent av barnen i Malmös skolor pratar ett annat språk än svenska hemma. Snittet för våra tre största städer är 44 procent. De siffrorna är den tydligaste pekpinnen jag sett för att påvisa för ”normies” att det är ett pågående befolkningsutbyte vi lever i. Vi är redan i minoritet i många delar av Sverige och ingen tror att de områdena blir färre.

Så, stoppa utbytet av oss själva, allt annat kan vi lösa senare.