HANDSKAKNING. Det är nu obligatoriskt att skaka hand med sin hemkommuns borgmästare som avslutning på en medborgarceremoni om man ska få bli dansk medborgare. Ceremonin omfattar också att man skriver under ett kontrakt där man lovar att följa grundlagen. Lagen har diskuterats fram och tillbaks och flera borgmästare menar att det är orimligt i förhållande till medborgarskap.
Utlännings- och integrationsminister Inger Støjberg menar dock att lagen kommer få effekt eftersom att somliga kommer vägra ceremonin och därmed får de inte bli medborgare. Lagen kan förvisso få den effekten men man ska inte glömma principen om taqiyya inom islam (ja, lagens udd är riktad mot dem). En muslim får ljuga och dölja sin religion om det krävs, varför de kan komma undan med att de inte får skaka hand över könsgränserna.
Det är lätt att förstå hur man tänker och vilka effekter man önskar genom den nya lagen. Kanske kommer den förmå somliga att välja ett annat land än Danmark. Men det finns också något lätt löjligt över det hela då problematiken med mångkultur, massinvandring och folkutbyte reduceras till en handskakning. Det man gör är att försöka hantera konsekvenserna, inte grundproblemet.
Om inte våra gränser stängs och återflytten påbörjas, så spelar det mindre roll om om folk skakar hand eller inte. Våra hemländers framtid hänger inte på en handskakning.