AFRIKA/EUROPA. Framförallt är problemet att EUs politik lockar unga företagsamma män till Europa. Därmed förlorar länderna just de personer de behöver för att driva utvecklingen framåt. Majoriteten av de människor som söker sig från Afrika till Europa är inte flyktingar utan ekonomiska migranter. Löftena från människosmugglare och EUs ledare är att lycka och materiellt välstånd står för dörren. Något som inte är sant.
I själva verket handlar massinvandringen till Europa om att västs oligarker och deras politiska hantlangare ska få fri tillgång till okvalificerad arbetskraft samt underminera européernas identitet. Det är en gammal sanning, att söndra och härska. Just det faktum att EUs ledare inte resonerar utifrån det perspektiv att ”flyktingarna” ska återvända, bevisar deras agenda. Alla utomeuropéer som kommer till vår kontinent är här för att stanna – det är grundinställningen de delar.
Det säger sig själv att ett land som förlorar stora delar av sin unga manliga befolkning kommer att hamna på efterkälken. Generellt är det två typer av människor som överger sitt hemland i tider av nedgång: de innovativa och driftiga, och de odugliga (kriminella). De förstnämnda gör det eftersom de ser möjligheter att förverkliga sina idéer någon annan stans, de sistnämnda eftersom de inte har något intresse av att vara kvar och arbeta hederligt.
När så EUs ledare lovar guld och gröna skogar är det inte underligt om just de två grupperna börjar röra på sig. Förvisso blir många hårt arbetande och strävsamma människor kvar, men risken är stor att de människor som utgör motorn i utvecklingen försvinner. Således utgör EUs migrationspolitik inte bara ett hot mot Europa, utan också mot de olika afrikanska länder som töms på sin framtid. Att det företrädesvis är män som lämnar är en ytterligare negativ effekt.
Det är inte så underligt att flera afrikanska ledare vill att EU ska lägga om sin politik och sluta välkomna afrikanska migranter med öppna armar. Argumentet borde tala också till den mest blödiga vänsterliberal. Att ta hit människorna är inte lösningen. Det skapar bara mer lidande över tid. Vill man hjälpa så ska man hjälpa på plats, även om nyttan av det också går att diskutera.
Det gäller inte bara Afrika. Syrien behöver sina unga män tillbaka – de ber om dem – efter att kriget mot terroristerna äntligen är över. Landet måste återuppbyggas. Afghanistan behöver sina män för att rycka upp landet och skapa en ny framtid. För en sann humanist finns det bara en väg att välja – synd att så få sanna humanister finns bland det politiska ledarskapet inom EU.