Fredsavtal mellan talibanerna och USA nära

AFGHANISTAN. Talibanerna är envisa, uthålliga och kan tyckas omöjliga att besegra. Deras bakgrund finns hos de religiösa krigare – mujahedin – som bekämpade den sovjetstödda Demokratiska republiken Afghanistan och därmed låg i väpnad konflikt med Sovjetarmén (från 1979 till kalla krigets slut). Allierade var då USA som tränade, finansierade och byggde upp det som sedermera blev al-Qaida och Talibanerna. En av USAs närmaste allierade då var Usama bin Ladin.

När kommunistregimen i Kabul bröt samman 1992 blev det inbördeskrig i landet och mulla Omar bildade sin talibanmilis i Kandahar. Efter många om och men kom talibanerna att kontrollera större delen av Afghanistan mellan åren 1996 och 2001.

Efter 11 september-attackerna 2001 krävde USAs dåvarande president Bush att talibanerna skulle utlämna bin Ladin samt ge inspektörer tillgång till al-Qaidas träningsläger. Talibanerna vägrade, men erbjöd sig att ställa bin Ladin inför shariadomstol om USA kunde ge bevis för bin Ladins inblandning.

Så blev det inte utan den sjunde oktober 2001 gick USA med allierade krigsherrar in för att störta talibanerna. Det har man inte lyckats med ännu, även om rörelsen tvingats under jorden. Alltjämt bekämpar de den nya regeringen, som hålls kvar vid makten uppbackad av ISAF-styrkorna i landet.

Nu vekar det dock som om ett genombrott skett i förhandlingarna mellan USA och talibanerna. USAs sändebud, Zalmay Khalilzad, uppger att man enats om ett ramavtal för fredsavtal. Bland annat lovar talibanerna att deras territorium inte ska användas som en plattform för terrorism.

Förhoppningen är att amerikanska trupper helt lämnar landet vid löfte om vapenvila och att en dialog inleds mellan regeringen i Kabul och talibanerna.

Många år har ägnats åt att försöka komma någon vart med ett fredsavtal och enligt sändebudet är detta det största steget hittills. Det bådar gott. Det vore också en fjäder i hatten för president Donald Trump som i sådant fall också kan lägga konflikten i Afghanistan till listan på platser där avspänning skett sedan han tillträdde. Det ser redan bättre ut på Koreahalvön samt i Syrien.

Värt att notera är också att man bör lära av historien. Efter att Sovjet gått bet i Afghanistan borde USA tänkt till och kanske närmat sig det hela på ett annat sätt. Men det var inte president Bush som var tvungen att iklä sig uniform och patrullera vägarna bland talibansoldater, arga lokalbor, opiumodlare, beväpnade klaner och fåraherdar.

I slutändan måste man också ställa frågan: närmare 4 000 ISAF-soldater har mist livet och över 15 000 har skadats. Till vilken nytta?

För svensk del vore ju en vapenvila som en skänk från ovan eftersom inga som helst argument för att tillåta asylinvandring därifrån skulle finnas (om nu argument spelar någon roll, vill säga).