Jökens C-migrationspolitik får någon annan städa upp efter

Afghanlagen tyckte vänsterliberalerna var en bra idé, så efter en del kohandlande gick den igenom och närmare 10 000 personer som inte hade rätt att vara i Sverige fick en ny chans. Bara de sa att de ville gå i skolan så var det fritt fram att stanna.

Det politikerna inte tänkte på var vem som skulle betala för allting, eller hur denne skulle betala för det. Beslutet fattades, trots att varje instans som hade något att säga sa att det var en urusel idé. Konsekvenserna har inte låtit vänta på sig och en av de mer intressanta är boendefrågan.

Tydligen skulle alla dessa pluggsugna afghaner ha någonstans att bo. Det brydde sig inte politikerna om. I sin iver att vara goda och driva igenom lagen tänkte man inte längre än näsan räckte och rykte säger att de afghaner som inte fått en batikhäxa att sova med tvingas bädda sin säng under bar himmel.

Sak samma, tänker Lööf med anhang, lagen drevs igenom och resten är någon annans problem.

Och nu är det dags igen. Jöken har nu tänkt att det är dags att lätta på reglerna kring invandring. Bland annat ska man kunna få uppehållstillstånd på ”humanitär skyddsgrund”. Exakt vad det är vet ingen även om ”svårt sjuk” och ”ensam” hörts nämnas.

Det blir alltså upp till läkarkåren att avgöra. Lööf med anhang skiter i vilket när lagarna väl är på plats. Det finns andra frågor att ta sig vidare till.

Överläkaren, författaren och skribenten Stefan Krakowski är inte helt nöjd med den uppkomna situationen. Han vädrar sina tankar i en debattartikel på Expressen.

Efter att ha kritiserat det tryck som läkarkåren fick utstå efter Afghanlagen skriver han:

”Det handlar alltså om att erbjuda uppehållstillstånd till personer som lider av svår sjukdom eller känner sig ensamma med allt vad det skulle innebära i form av massiva insatser från sjukvårdens sida, resurser som vi inte har. Faktum är att svensk sjukvård inte räcker till för de människor som redan finns i landet. Nu kommer läkarna att utsättas för påtryckningar beträffande vem som ska bedömas som tillräckligt sjuk eller ensam för att få stanna i Sverige.”

Vi känner med honom. Annie Lööf vill ha det på ett visst sätt, någon annan får ordna det och ve denne om han eller hon misslyckas. Hur lång tid tar det innan vi får börja läsa om ”rasistiska läkare” och se politiker med oskyldiga miner turas om att pungsparka läkarkåren?

Krakowski fortsätter:

”Nu vill alltså Centerpartiet driva igenom ännu fler ogenomtänkta förändringar av asylgrunden som kommer att innebära att jag och mina kolleger tvingas fatta beslut som kommer att få livsavgörande konsekvenser för den asylsökande. För det finns sällan knivskarpa gränser när det gäller svårartade sjukdomstillstånd. När är en patient tillräckligt sjuk för att få stanna i Sverige av ’humanitära skyddsskäl’? När är en patient så pass ensam att han eller hon inte kan skickas tillbaka till hemlandet? De nya reglerna kommer dessutom att medföra ett ännu större tryck på oss läkare att fördela de alltför få sängplatser vi har till vårt förfogande. Tidigare erfarenheter har visat att asylsökande anpassar sig efter de bestämmelser som finns i ett land; ju generösare regler desto fler som söker sig hit.”

Det är svårt att minnas när en politiker (eller person med makt) sist fick ta ansvar för sina beslut. Var det när Engelbrekt och bergsmännen gjorde uppror kanske? Alldeles oavsett så kan Jök-politikerna känna sig lugna. I Sverige gör vi inte uppror, vi knyter näven i byxfickan och städar upp efter politikerna.