Jag befinner mig just nu i Spanien. Precis som i Sverige finns det gott om individer som inte är spanjorer här, kanske inte lika många men en tydlig del av befolkningen. Den stora skillnaden är att ingen normal spanjor skulle få för sig att afrikanerna och araberna omkring dem skulle vara ”nya spanjorer”. För dem är det självklart att bara spanjorer är just spanjorer.
Hur fick däremot ganska många svenskar för sig att Zlatan, Kurdo Baksi och dr Alban var svenskar? Att man över huvudtaget skulle kunna bli svensk om man kom från tredje världen? För en spanjor, japan eller i princip vem som helst är det självklart att man är vad man är och var man befinner sig på jorden har inte med saken att göra.
Nästa fråga är såklart hur man ska få folk att förstå att de har väldigt lite gemensamt med de ”nya” svenskar som kommit hit och att riktiga svenskar faktiskt är något genuint bra och så speciellt att vi borde värdesätta oss själva långt mer. Och att det oundvikligt innebär att man inte kan bli svensk, det är något man är eller som man inte är. Lite som att ”byta kön”. Du kan förändra din kropp men det är som att byta skal på din telefon. Innehållet är det samma även om du byter utsidan.
Några som har fattat detta till hundra procent är esterna. Jag har ju bott sammanlagt åtta år i Estland och det är ingen slump att detta lilla folk med under en miljon människor överlevt och behållit sin identitet och sitt språk trots sovjetisk ockupation och förhållandevis korta perioder av självständighet. Det är resultatet av beslutsamhet och hårt arbete. Det vi ska komma ihåg är att ur ett globalt perspektiv är det inte så stor skillnad på en miljon och sju-åtta som vi svenskar är.
Vi behöver studera de som överlevt och blomstrat, vi svenskar går mot en ruff framtid, och ju fler ickesvenskar som bosätter sig ibland oss, ju tuffare kommer det att bli. Men det kommer vi att fixa eftersom vi är världens bästa folk!