Kommuner får rätt att säga upp ”nyanländas” hyreskontrakt

Bosättningslagen som kom 2016 var en desperat lösning på den så kallade flyktingkrisen. Det var svårt att få kommuner att ställa upp med bostad och därför införde man en lag för att tvinga dem. Kommunerna gjorde som de blev tillsagda. Utlänningar som inte bidragit med något fick gå förbi svenskar i bostadsköerna.

Men lagen var otydlig. Hur länge hade kommunerna ansvar att ordna boende? Lidingö kommun tolkade lagen som att ansvaret slutar när utlänningens etableringsfas är över, alltså efter två år.

Sagt och gjort. Den första mars 2018 informerade man sina oönskade hyresgäster om att det var slut på sötebrödsdagarna. Det följdes så klart av en klagosång i medierna. Stackars flyktingar kastades ut på gatan. Vissa tvingades till och med bo i tält.

När några billiga plasttält slogs upp i Solna var gammelmedia givetvis där och fotograferade och intervjuade de stackars invandrarna. Varför de inte brytt sig om att skaffa sig ett eget boende under två år var det givetvis ingen som frågade. När det hela avslöjades som en bluff blev det tyst.

Patrik Sandström, miljöpartist i Lidingö, överklagade Solnas beslut att säga upp hyreskontrakten. Han tycker att kommunen har ansvar att tillhandahålla bostäder i all framtid för utlänningarna. I mars förra året togs frågan upp i förvaltningsrätten som gav kommunerna rätt.

Men frågan togs vidare till kammarätten som i fredags ytterligare en gång gav kommunerna rätt. Bosättningslagen innebär att rätten till bostad löper ut samtidigt som etableringsfasen, alltså efter två år.

Men Sandström nöjer sig inte med detta utan tänker troligen överklaga även denna dom. Det gäller att vi alla ”tar ansvar”, menar han.

— Det är viktigt att alla kommuner tar ansvar. Behöver kommunen inte göra det efter två år lägger man istället över ansvaret på andra kommuner.

Hör mer om detta i vår podcast

Lyssna från 13.55 då Frändelöv och Söderman diskuterar vidare om ämnet.