Relationsproblem i förorten

Biträdande lokalpolischef i Jävra, Christoffer Boman , är upprörd. Det märks tydligt i den film han spelat in och lagt upp på Rinkebypolisens Facebooksida. Det är kanske inte så konstigt. Under fredagen försökte några unga tjuvar stjäla bullar från en affär, och när de blev påkomna drog de vapen mot personalen. Det var droppen för Boman.

– Förstår vi på riktigt hur sjukt det här beteende är? Eller har vi blivit för normaliserade [sic] i de här våldsyttringarna?

Ett draget vapen är förvisso ingen speciellt allvarlig händelse i ett land där det skjuts, mördas och våldtas varje dag. Men det sticker sannerligen ut lite extra att det var en simpel bullstöld som föregick det dragna vapnet.

Boman menar att dessa unga pojkar har gått vilse i sina relationer.

– Jag känner att de här unga männen har gått fullständigt vilse i relationerna de har med varandra, i machokulturen och i sina egna rädslor. Tillsammans med att de har vapen blir de extremt farliga.

Jag tror inte en sekund på att dessa "unga pojkar", eller helt enkelt kriminella är vilsna. Tvärt om går de helt rätt väg, i det samhälle de lever i. Ett samhälle som bygger på kriminalitet, våldskapital och "respekt". I deras samhälle är det inget fel alls i att hota personal med vapen när man stjäl bullar. Tvärtom — det visar att man har våldskapital och ingen respekt för varken lagar, regler eller andra människor.

Så nej, Boman. De är inte vilse. Därför kommer de inte lyssna på någon som påstår det.

Polisen räcker inte till

Boman berättar vidare att polisen räcker enorma resurser på att "hantera deras oförmåga i deras relationer". Men polisen räcker inte till. Oförmågan i relationer(?) är för stor. Därför behöver polisen hjälp.

Om "vi" menar allvar med ett eld upphör måste vi alla hjälpas åt. Därför ska de som känner till, eller hört ett rykte om att någon har ett vapen ska man kontakta polisen. För personens egen skull. För, berättar Boman, den personen lever i fara. Och vi måste ju så klart tänka på de stackars beväpnade pojkarna som har sådana oerhörda problem i sina relationer, och är så rädda, att de drar vapen mot butikspersonal över en ynka bulle.

"På riktigt", som Boman upprepar gång på gång i videon. Och, avslutningsvis, är det viktigt att vi håller god ton i kommentarsfälten.

Vem ska lyssna?

Ingen skugga behöver falla över Christoffer Boman. Han fick nog helt enkelt nog, blev arg och ledsen och ville berätta för världen vad som händer i Rinkeby. Ett desperat rop på hjälp. Filmen har delats nästan 30 000 gånger och setts över av över en miljon människor. Men vilka är det som ser den? Oroade och arga svenskar, givetvis. Kanske till och med en och annan kriminell förortsgangster. De lär skratta gott.

Polisen ber än en gång, istället för att säga till. Man målar ut kriminella som offer som behöver hjälp. Man hoppas på förståelse och medömkan. Man är ledsen. Det är inte så man bör tilltala vapenviftande bulltjuvar, oberoende av deras ålder.

De förstår bara ett språk, och det är våldets språk. Att sätta sig i respekt. På gatorna i Järva och på många andra platser pågår en maktkamp. Vem är det som bestämmer? Är det polisen eller de kriminella? Tyvärr är svaret allt för ofta de senare. Polisen gör så gott de kan, bakbundna av allt mer krympande resurser och en allmänhet och journalistkår som allt för ofta vänder sig emot dem när de utför sitt arbete.

Jag förstår att det inte är lätt. Jag förstår om det känns omöjligt. Jag förstår till och med varför Boman väljer att lägga upp en känslomässig och vädjande video. Men jag tycker inte det är någon bra idé. Jag önskar att han istället, med arg blick, kunde titta in i kameran och berätta att från och med nu kommer polisen inte vila en sekund förrän varenda beväpnad förortsgangster sitter inlåst. Att de kommer jaga dem dag och natt och bruka de metoder som krävs för att ta tillbaka makten över gatorna. Att laglydiga och skattebetalande svenskar äntligen ska få den trygghet de så väl förtjänat.

Tyvärr har vi nog långt kvar tills dess. Under tiden får vi dras med dessa "unga pojkar" med sina "problemfyllda relationer" som tar sig uttryck i stenkastning mot polis, bilbränder, brutala rån och våldtäkter.

Problem sannerligen. Men jag skulle inte kalla det relationsproblem.

[smart_track_player url="http://media.blubrry.com/svegot/s/media.motgift.nu/nyhetssvepet/MMS/2019/Ferbruari/MMS132.mp3" artist="Morgon med Svegot" title="132. Blir det något Brexit?" ]

Relationsproblem i förorten

Farligt med aktivistiska tjänstemän inom stat och kommun

Somalias president vill ha hem sina landsmän

Ännu mer från Svegot

Stölden av svenskarnas pengar

Upplopp och raskravaller

Sverige vaknar – 18 december 2020

Passningen #249: Veckans värsta (gänget)

Senaste programmen

Är världen på väg mot ett tredje världskrig?

Rättvisan som försvann

Efter Polen: Om kulturarv, Trump och svenska bananministrar

Eftervalsanalys: Donald Trump blir president, vad händer nu?

Ur arkivet: Om Gustav Adolf den store

Massinvandringen är ett sprintlopp mot avgrunden

Befolkningskris och beljugna förfäder

Judisk-kristna vadå? Teodorescus dumheter skärskådade

Ur akrivet: Vad är kristen sionism?

Lärarkåren blev kriminellt gäng och Trump blev Hitler

En svensk framtid kan aldrig vara röd

Ras, rasism och antirasism

Politikerföraktet är för lågt i Sverige

Den stora generationsdebatten: Boomers och feminiseringen av samhället

Åsiktskorridor och avtrubbning: Har svenskarna vant sig vid våldet?

Om Dagens Svegot

Kontakt