Pappamånader – en impopulär exportprodukt

För 20 år sedan fick vi lära oss begreppet ”pappamånad”. Familjer fick inte längre själva bestämma vem som skulle stanna hemma med barnen, och vem som skulle arbeta. Det blev statens uppgift.

Sedan dess har det eskalerat. 2002 lade man till 30 dagar och idag är det hela 90 dagar som är vikta åt en av föräldrarna. Men det är många som tycker systemet är dåligt. I en undersökning från Yougov tycker var tredje person att systemet ska skrotas, och att familjer själva bör få bestämma.

Att själv få bestämma över sin familj känns ”omodernt” tycker Lars Arrhenius, utredare kring föräldraförsäkringar.

– Det känns väldigt omodernt. De yngre pappor jag pratat med tycker det känns givet att man ska vara hemma.

Om de yngre pappor han nu talat med verkligen tycker det är så givet att vara hemma, behövs väl knappast några tvångsåtgärder från staten?

Bara 13 procent är nöjda med dagens indelning och endast tre av hundra vill se ytterligare en pappamånad. Det struntar dock Arrhenius i som i sin utredning föreslår ett tre-system. En tredjedel av försäkringen bör öronmärkas för var förälder, och endast en tredjedel skulle vara fri att utnyttja som man ville.

EU tycker nu att det är en utmärkt idé att göra likadant med sina medlemsländer, och därför ska nu två pappamånader införas i hos alla medlemsländer.

”De tycker vi är ett föregångsland”, säger Arrhenius. ”De” är i detta fallet givetvis inte EUs invånare, utan EU själva. EU gillar, som ni redan vet, kontroll och inte frihet.

Och, hur kommer det sig att det får kallas ”pappamånader” fortfarande? Är inte det oerhört exkluderande?

Hör mer av detta i vår podcast

Vid 29:38 diskuterar exporten av pappamånader och funderar över hur allvarligt hela konceptet egentligen är.