Pride är ett extremt vänsterliberalt jippo som förklätts till något allmängiltigt upptåg som tar fasta på ”alla människors lika värde”. Det är en enhetsfront så som de tänktes ut och användes av kommunister, vilket inte är underligt med tanke på att hbtq-lobbyns rötter återfinns hos kulturmarxismen.
Alla partier ska vara med på Pride och alla föreningar måste omfamna spektaklet, annars riskerar de att misstänkliggöras som ”högerextremister” eller ”homofober”. Hbtq-lobbyn har lyckats så väl att deras politiska propaganda numera räknas som ett demokratiskt fundament och deras medlemmar som en egen folkgrupp med ett rättsskydd utöver den vanliga medborgarens.
Tittar man närmare på rörelsen bakom de regnbågsskimrande upptågen så framträder dock en annan bild. Enligt somliga riskerar hbtq-lobbyns verksamhet till och med att skada just den grupp som man säger sig omfamna, för att inte tala om den negativa påverkan deras ideologi har på gemene man. Just detta måste vi ta fasta på eftersom allt fler skolor och förskolor tvingar barnen och ungdomarna att utsättas för hbtq-lobbyns propaganda.
Det här är en artikel från Svegot Plus. För att läsa hela måste du logga in eller lösa en prenumeration.