Medborgarens möjlighet att påverka politiken har sakta men säkert förskjutits bort från henne under åren som gått. 1952 genomfördes den stora ”kommunreformen” och vi gick från 3 000 kommuner till 816. 1971 kom ännu en reform och då hade vi kvar 282 kommuner. Idag finns det 290 kommuner.
Kommunerna i Sverige har ett relativt stort självbestämmande, men med tanke på att kommunpolitikerna också måste vara lojala mot sitt moderparti (en sosse till Socialdemokraterna och en moderat till Moderaterna) så är det redan där inskränkt. Ännu mer inskränkt blev det eftersom regeringen kan stifta tvingande lagar som kringskär kommunernas självstyre. Det senaste exemplet är när man tvingade kommuner att ta emot ”flyktingar”.
Kort sagt har kommunerna rätt till självstyre så länge de inte ”styr fel” utifrån de politiska ramarna på Helgeandsholmen i Stockholm. Sedan Sveriges inträde i EU har makten än mer förskjutits från medborgarna i samband med att ”vi” givit EU mer och mer makt.
Det vi kunnat se är också hur rikspolitiken blivit alltmer farsartad. På sociala medier sprids en bild med jämna mellanrum.
Texten till bilder lyder oftast något i stil med: ”Är det en slump att Stockholms idiotanstalt låg på samma ställe som Rosenbad?” Nu är inte detta sant. Idiotanstalten låg vid Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby. Alldeles oavsett så är bilden och texten ett uttryck för den misstro och det förakt som alltfler känner inför ”våra” riksdagspolitiker. Förtroendet för de ”folkvalda” börjar närma sig kritiska nivåer. Svenskar är dock ett fördragsamt folk, så de flesta fortsätter att rösta och förblir (i någon mån lojala) till partier av hävd.
Efter DÖ och JÖK och allt vad det heter finner alltfler det dock svårt att svälja politikernas pajaskonster. Den trenden kommer att fortsätta, vilket gör kommunpolitiken högintressant för oss.
Det här är en artikel från Svegot Plus. För att läsa hela måste du logga in eller lösa en prenumeration.